Nonchalans präglar nedläggningen av S:t Lars gymnasium

Det är befängt att först besluta om en nedläggning och sedan utreda konsekvenser och kostnader. Det är inte att ta ansvar för ekonomin, än mindre för våra ungdomar, deras utbildning, välmående och framtid, skriver en pappa.

När man tar del av eleverna på S:t Lars oro och synpunkter och betänker att elever som tidigare haft problem med sin skolgång är överrepresenterade på S:t Lars, är det häpnadsväckande att man inte tar detta på allvar, skriver en pappa.

När man tar del av eleverna på S:t Lars oro och synpunkter och betänker att elever som tidigare haft problem med sin skolgång är överrepresenterade på S:t Lars, är det häpnadsväckande att man inte tar detta på allvar, skriver en pappa.

Foto: Läsarbild

Insändare2024-09-24 20:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Utbildningsförvaltningen har genomfört en inledande barnkonsekvensanalys med en imponerande effektivitet. Informationsmöte hölls med vårdnadshavare 17/9, eleverna lämnar sina åsikter 18/9, förvaltningen upprättar tjänsteskrivelse och handlingar 18/9, materialet blir tillgängligt för allmänheten 19/9 och den 25/9 ska man fatta beslut. Tänk om all kommunal förvaltning kunde bedrivas på detta sätt. Man kan tro att brådskan beror på att man vill undvika nästa valrörelse, men det är säkert obefogat.

De fyra och en halv sidorna består av, förutom sidan med åsikter från elever och föräldrar, bakgrund och svepande formuleringar utan någonting konkret. Det är så allmänt hållet att det skulle kunna gälla vilken verksamhet som helst. Man lyckas till och med skylla nedläggningen på bristande måluppfyllnad, det vill säga elever, lärare och skolledning, utan vidare analys.

Inget nämndbesök har gjorts på S:t Lars sedan november 2021 och man framstår som oinsatt i den aktuella verksamheten. I protokollet från motsvarande möte på Folkungaskolan 7/3 i år tar ledningen själva upp att det är många elever på skolan som mår dåligt, i synnerhet flickor och i synnerhet på estetiska programmet. De tar även upp att de har svårt att tillgodose den egna skolans behov av elevhälsa. När man tar del av eleverna på S:t Lars oro och synpunkter och betänker att elever som tidigare haft problem med sin skolgång är överrepresenterade på S:t Lars, är det häpnadsväckande att man inte tar detta på allvar.

Man tänker genomföra adekvata kompensatoriska åtgärder, utan att precisera dessa. Det saknas riskbedömning och konsekvensanalys; det saknas mål för åtgärden; man saknar kalkyl och budget och man saknar trovärdig lösning på lokalfrågan. Det gör det omöjligt att objektivt avgöra om en genomförd åtgärd har varit adekvat. Enligt nämnden själv trumfar medlen målen, så troligen har man inte särskilt höga ambitioner.

Eleverna gagnas inte av en nedläggning. De har valt en mindre skola där de upplever att de passar in och känner sig trygga. Varför skulle de må bättre eller nå en högre måluppfyllnad på en stor skola där liknande verksamhet saknas? Man kan dölja sämre måluppfyllnad i den stora skolans statistik, men eleverna gagnas inte av det.

Det är befängt att först besluta om en nedläggning och sedan utreda konsekvenser och kostnader. Det är inte att ta ansvar för ekonomin, än mindre för våra ungdomar, deras utbildning, välmående och framtid.