I sitt svar på Christer Larssons insändare (22/1) är Widar Andersson storsint nog att bortse från påhopp och påhitt, men jag kan inte låta bli att påpeka Larssons hemska påhopp och påhitt om ”den stora kampen mot alla invandrare”.
Denna existerar inte annat än i Larssons och hans likars huvuden. Hans påstående bidrar till olycklig och destruktiv affektiv polarisering. De flesta av oss andra, inklusive SD, är tacksamma och glada för enormt många invandrare. Sista stycket i Widar Anderssons svar tydliggör problemet på ett bra sätt.
Samma dag gör Christian Dahlgren i sin ledare i Corren ett av sina många fula påhopp och påhitt om SD, radar upp epitet och sammanfattar med: ”Det torde råda föga tvekan om var SD står och vilken rörelse i tiden detta parti representerar.” Sen angriper Dahlgren Ulf Kristersson för att han i en SVT-intervju anger att han framöver kan tänka sig samtal och samverkan med SD. Var finns Dahlgrens demokratiska insikt och respekt?
Efter decennier av destruktiv politik, framför allt inom migrations-, integrationsområdet, är behovet av partier med en massinvandringskritisk och Sverigevänlig inställning skriande.
Jag kan inte se annat än att den mest klarsynta och konstruktiva inställningen finns hos SD. Den som behöver bilda sig en uppfattning om SD:s värdegrund och politik måste läsa partiets principprogram och lyssna på dess företrädare och inte på påhoppare, påhittare och förtalare som Larsson och Dahlgren.