Psykiatrin i Linköping har fått åtta nya platser i slutenvården. Samma psykiatri som tidigare brottades med överbeläggningar. Men nu står vi där igen. Fullbelagt och patienter skickas åt alla väderstreck för att beredas vård på andra sjukhus. Jag måste fråga:
1. Hur många platser behöver psykiatrin i Linköping för att inte ha ständiga överbeläggningar, eller skicka patienter till andra sjukhus?
2. Varför är det så att det är överbeläggningar på Psykiatriska kliniken i Linköping när vissa läkare har jour, medan det vid andra läkares jourer sällan är något problem?
3. Vilket ansvar har kommunerna, som är knutna till US i Linköping, att bereda plats åt färdigbehandlade patienter som är i behov av stödboenden eller gruppboende?
4. Vilka möjligheter har kommunerna att akut hjälpa bostadslösa som söker psykiatriska kliniken och som inte är i behov av inneliggande vård?
5. Hur ser behandlingshem och stödboenden på sina regler att, ofta med omedelbar verkan, kasta ut klienter som de anser misskött sig? Och som man i förläggningen belastar psykiatrin med just för att klienten inte har någonstans att ta i vägen.
Bara frågar
Svar
Psykiatrin i Linköping har samma antal vårdplatser som tidigare, det vill säga 34 platser.
Det nya psykiatrihuset, Tinnerbäckshuset, kommer inte att kunna överbeläggas och det ställer bland annat krav på att det finns fungerande mottagare i form av kommunala insatser och psykiatrisk öppenvård.
Psykiatriska kliniken i Linköping har även en mobil öppenvård och en nystartad mellanvård för de patienter som skrivs ut och behöver stöd och rehabilitering innan den psykiatriska öppenvården tar över.
Behovet av slutenvårdsplatser överstiger ibland tillgången och då kan patienter behöva skickas till andra sjukhus.
Det beror på att psykiatrin har ett uppdrag att utöva samhällsskydd utöver det medicinska uppdraget. När patienter måste omhändertas enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård går det inte att ersätta slutenvården med andra vårdformer.
Platssituationen beror på patienternas psykiska status och möjligheten att tillgodose vårdbehoven för de aktuella patienterna.
En hög vårdtyngd kan kräva bemanning utöver det normala, exempelvis om det finns patienter på andra avdelningar som kräver psykiatrins personal i form av vak. Att överbeläggningar skulle kunna kopplas till enskilda läkares jour stämmer inte.
Kommunen har enligt lag skyldighet att erbjuda tak över huvudet åt sina invånare. Om invånaren har en psykiatrisk problematik och/eller en beroendeproblematik ställs det krav på boendet, vilket kan ta tid för kommunerna.
Kommunernas möjlighet att hjälpa bostadslösa samt regler för deras verksamheter besvaras dock bäst av kommunerna själva.
Från regionens sida vill vi förbättra samarbetet med kommunen, så att vår medicinska och psykiatriska bedömning och kompetens inkluderas i planeringen inför behandlingshem och öppenvård. Det är angeläget att vi har ett gemensamt förhållningssätt inom beroendevården så att vi inte utestänger de svårast sjuka från vård och insatser.
Bjarne Olinder, centrumchef Psykiatricentrum, Region Östergötland
Marita Ström, verksamhetschef psykiatriska kliniken, Region Östergötland