Svar på nyhetsartikeln "Här ska Ostlänken gå genom Linköping" (10/1):

Nyligen presenterades hur Ostlänken är tänkt att dras genom centrala delar av Linköping. Där framgår att 6–8 parallella järnvägsspår ska passera tätt intill Nykvarnsparken och dess slussar, mycket närmare än dagens bilväg. Platsen, som är mycket uppskattad av Linköpingsborna som strövområde, har under senare år renoverats och bland annat försetts med så kallad laxtrappa. Området har ett rikt fågelliv. Under en promenad kan man till och med stöta på sällsyntheter som kungsfiskare och strömstare samt utter, samtliga är fridlysta djurarter. Lite längre bort finns en samling tallar där något så exklusivt som en hägerkoloni årligen häckar i trädkronorna. Även denna skyddsvärda plats hotas av byggplanerna och riskerar att försvinna. 

Jag frågar mig: Hur kan det vara möjligt att tillåta en så stor naturpåverkan av området som bygget av Ostlänken innebär? Ett unikt rekreationsområde för oss Linköpingsbor och med ett unikt djurliv riskerar att försvinna.

Läste häromdagen att rivningen av en gammal sliten silo i Vadstena kan komma att stoppas enligt artskyddsförordningen för att artskyddade fladdermöss eventuellt flyttat in i byggnaden. Lite överambitiöst kan tyckas, men det visar ändå på ansvarstagande. 

I Linköping, där stora naturvärden står på spel och ett totalstopp för utbyggnad borde vara självklart, tycks laglöst land råda. Ett unikt naturområde hotas och riskerar att förstöras och ingen företrädare för kommun och länsstyrelse tycks reagera. Varför? Är det möjligen så att Ostlänken är så viktig att naturskyddet offras? Artskyddsförordningen måste väl ändå gälla även i Linköping.