Mindre bra är att elevernas skolväg skall förläggas på återvändsgatan in mot skolan parallellt med en ökad biltrafik från 700 till 1 070 fordon per dygn då elevantalet kommer att öka från idag 390 till 560 elever.
Dessutom kommer gatan att minskas i bredd från i dag 6,5 m till 5,0 m för att kunna anlägga en gång och cykelväg för eleverna in till skolan, parallellt med gatan.
I detta läge borde alarmklockor ringa, men inte hos samhällsbyggnadsnämnden. Bortsett från ett mindre antal politiker som reagerat med en reservation i beslutet, är det som vanligt för få som har tillräckligt god hörsel för att kunna höra dessa klockor.
Utan att vara kommunpolitiker kan säkert de flesta, som studerar den bifogade bilden som beskriver dagsläget innan vägens bredd minskats och biltrafiken ökat, hur den framtida trafiksituationen kommer att bli för eleverna.
Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Muharrem Demirok tycks endast höra mantrat ”bygga”. ”Bygga” där mängd räknas före kvalité och då förträngs tydligen ljudet från alarmklockorna som borde höras.
Att inte ta hänsyn till lagen (2018:1197) om FN:s konvention om barnets rättigheter när kommunen bestämmer sig för att anlägga en skolväg, måste anses mycket allvarligt och i fallet med Blästadsskolan ges inte dessa elever samma möjligheter till en säker skolväg som vid andra skolor.
Kommunen bryter därför mot kommunallagen kap 2 § 3, likställighetsprincipen, där kommuner och regioner skall behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat.
Kenneth Leander