När områdesteamen drog igång sitt arbete i Linköping i augusti 2021 innebar det mer än en fördubbling av antalet fältare i kommunen. Fler personer skulle finnas ute i bostadsområdena för att möta medborgare – alla medborgare – unga som gamla. Detta skulle till stor del ske på tider där den större delen av kommunens personal har stämplat ut och gått hem till sitt.
Vi blev lovade tid att arbeta långsiktigt och politiker och tjänstemän sa att de förstod att det tar tid att bygga relationer. "Vi förväntar oss att se effekterna av teamens arbete om 10 år", sa man då. Nu efter drygt 2,5 år har vi dessa relationer. Relationer som är ett resultat av att ha funnits på plats dag efter dag, natt efter natt, helg efter helg. På sommaren och på vintern, i regn, snö och sol.
Vi har lekt, spelat fotboll och grillat korv. Vi har haft sittgympa för seniorer, temakvällar med information till föräldrar och fotbollsskola för barn som inte har möjlighet att resa iväg på sommarlovet. Vi har haft samtal, diskuterat och gett information. Vi har orosanmält, ringt polis och slussat till stödinsatser.
Vi har funnits på plats före och efter grova våldsbrott och mord som drabbar invånare i vår stad extremt hårt. Vi var på plats under upploppen i Skäggetorp påsken 2022 – och vi var på plats efter. För att möta invånarna, många av dem små barn, som mådde dåligt efter vad de sett på platsen där de lever och bor.
Allt med målet att skapa delaktighet, gemenskap och ökad tilltro till samhället.
Vi är få socialarbetare där ute en onsdagskväll i november i valfritt stadsdelscentrum, vi vill påstå att det ofta bara är vi. Vi tillsammans med polis, ordningsvakter, fritidspersonal och ideella krafter som nattvandrare och representanter från föreningar.
Det är viktigt att vara på plats, det är viktigt att inte överge medborgarna, att finnas där är en förutsättning för att bygga relationer. Nu har vi relationer och kan börja arbeta på djupet, det finns en tillit som gör att barn och unga öppnar upp sig för oss och att vi genom detta får en möjlighet att hjälpa. Hjälpa och förebygga inte minst att barn och ungdomar i Linköping hamnar i utanförskap och kriminalitet.
Vad innebär då denna “anpassning” för oss nu? Jo, med anpassning menar man att 7 tjänster tas bort från områdesteamen. Av dessa är 4 fältare, vi går alltså från att vara 16 till 12 fältare. Fältarna kommer sedan att delas upp på 4 områden vilket innebär 3 fältare per område. En fältare får heller inte arbeta ute ensam, detta innebär alltså att vi förutom minskad personalstyrka också kommer att täcka mindre yta.
Vi förstår att det behöver sparas pengar, vad vi inte förstår är varför effekterna av detta arbete ska förminskas. Vår lojalitet kommer alltid att ligga hos medborgarna, därför önskar vi en ärlig och tydlig redovisning från våra politiker och tjänstemän kring vad som kommer att försvinna när dessa “anpassningar” genomförs.
Från vårt perspektiv ger den så kallade anpassningen färre socialarbetare på fältet, under färre kvällar och helger och vi kommer att täcka en mindre del av våra områden när vi är i tjänst. För oss låter det mer som nedskärningar än anpassningar.
Lovisa Johansson
Kristin Derke
Beata Sosnovska
Svar från Linköpings kommun:
Socialförvaltningen har sedan tidigare ett uppdrag om att utöka arbetet med “nära socialtjänst”, som vi redan i dag jobbar med i Skäggetorp. Tanken är att ta vara på områdesteamens erfarenhet och kunskap och integrera dem i den nära socialtjänstens arbete med tidiga, uppsökande och förebyggande insatser. På så sätt ökar vi närvaron och breddar socialtjänstens lokala arbete i våra stadsdelar. Det går hand i hand med intentionerna i den nya socialtjänstlagen som väntas komma nästa år.
Planen att integrera områdesteamen i nära socialtjänst är inte ny och nu fokuserar vi på att sammanföra arbetet på bästa sätt. På så sätt kan vi skapa ännu bättre förutsättningar för arbetet med nära socialtjänst i våra stadsdelar i syfte att få fler familjer att vilja ta emot hjälp och stöd i ett tidigt skede.
Den nya organiseringen av socialtjänsten ger socialförvaltningen nya möjligheter att nyttja resurser effektivare. Det blir därmed lättare för förvaltningen att snabbare ställa om när behoven förändras. Vi behöver samordna arbetet inom förvaltningen för att resurserna ska kunna användas på bästa sätt så att det blir så bra som möjligt för invånarna i Linköping.
Annika Krutzén, kommunalråd och ordförande i social- och omsorgsnämnden, Linköpings kommun
Yvonne Thilander, socialdirektör, Linköpings kommun