Insändare: Orättvist peka ut SD som ansvarigt för polariseringen

Vad är det egentligen Olle Wästberg vill åstadkomma med sin krönika ”Polarisering är historiskt främmande för Sverige” på ledarsidan i Corren (17/2).

Wästberg citerar statsminister Erlander från 1972, som då sa ”vill man hålla demokratin levande och frisk finns det ingen viktigare uppgift än att få tillbaka känslan av samhörighet.”

Wästberg konstaterar så korrekt att ”Polariseringen ökar och samhörighetskänslan minskar i hela landet”. Visst, tyvärr är det så.

Då är det väl berättigat att inte minst ställa frågan: Var ligger ansvaret för detta, för raserandet av samhörighetskänslan?

Jag kan inte förstå annat än att det är de politiker som styrt och ställt i Sverige de senaste decennierna och särskilt nu sedan 2012. De regeringar som uppmuntrat massinvandringen och bejakat mångkulturismen och inte tagit ansvar för de problem som uppstått. 

Med en ansvarsfull, kontrollerad och human invandring skulle Sverige idag kunnat varit i ett helt annat läge. 

Sverigedemokraterna kan ju knappast pekas ut som ansvariga då de ju hela sin tid på ett odemokratiskt sätt varit mobbade och utestängda från verkligt maktinflytande. 

De har, kanske med anledning av detta, tvingats genomföra en del politiska kampanjer för att uppmärksammas och det är bara att konstatera att de trots allt har fått stöd av väldigt många väljare. 

Att som Wästberg peka ut SD som ansvarig för att förtroendeklyftorna ökar känns verkligen anmärkningsvärt. Huvudsyftet med SD:s politik och kampanjer har ju varit att stoppa massinvandringen just för att komma till rätta med den polarisering och bristande samhörighetskänsla denna förorsakat. 

Att Wästberg kopplar SD till populism, apokalyps och rädslans kolportörer känns väldigt osakligt. Problemet är faktiskt den verklighet som gäller i Sverige – skapad av våra regeringar, inte det parti som förvarnat och larmat mest om denna.

Wästberg tycks se problemet men inte huvudorsaken till detta. Kan Wästberg inte se motsatsförhållandet mellan mångkultur och samhörighetskänsla/homogenitet? 

Jag kan inte annat än konstatera att Wästberg genom sin krönika på ett osakligt och orättvist sätt bidrar till polariseringen i Sverige.