Svar på ”Oroa inte människor i onödan, Claesson” (25/3):
Insändarskribenten hävdar att han ”kan ändå klara av att göra en omvärlds-analys som är åtminstone tio gånger bättre än vad Försvarsmaktens insatschef presterar”.
Om landets ledning, riksdag och försvarsledning kunde utesluta ett väpnat angrepp på Sverige hade mycket sett annorlunda ut i dag. Omvärldsanalysen som ju är gemensam för landets beslutsfattare, snarare än ett påhitt av insatschefen Michael Claesson, har lett till att regering och riksdag har beviljat den största anslagsökningen till försvaret sedan början av efterkrigstiden. Debatten om Nato-anslutning har också tagit fart med väsentliga förändringar av sympatierna. Samtidigt har vi för första gången sedan finska vinterkriget skickat svenska vapen till krigförande för att hjälpa till och att möta Olle i grind.
Hoppas att Försvarsmaktens insatschef skall slippa onödiga påhopp för en omvärldsanalys som delas av landets ledning och riksdag. Försvarsmaktens uppgift måste naturligtvis vara att förbereda sig för försvar. Inte minst för att till exempel möta det i rysk tv publicerade anfallsscenariot mot Gotland som en del av en invasion och återtagande av de baltiska staterna.