Instämmer helt i Åsa Christofferssons krönika på ledarsidan i Corren 13/2 om hur ödsligt och trist Stora Torget i Linköping blivit numera. En historisk plats med flera intressanta kulturbyggnader (som kunde varit fler om södra sidans gamla hus fått stå kvar när rivningsraseriet drog fram på 1970-talet).
Nu finns visserligen liv på torget sommartid – i varje fall om man gillar att sitta och dricka öl på kvällarna. Gör man inte det så finns just inget. Serveringarna ska dessutom enligt kommunens information sprida sig även upp på Storgatan sommartid – det blir allt svårare att ta sig fram inte bara med bil utan även gående och cyklande i city (har man ens tänkt på det när det gäller Storgatan?).
Vi är många som liksom Åsa Christoffersson trivdes med Stora torgets marknadsliv av mycket varierande art, och som verkligen saknar den stora julgranen där på vintern (hur många ser den bakom Åhlenshuset där den står numera!?) Kommunens åtgärder för trivsel och estetik i staden kunde gärna vara mera mångsidigt och lyhört än nu.
Monica R