Nya färdsätt en utmaning i trafiken

Eldrivna sparkcyklar har väckt diskussioner i svenska städer på senare tid.

Eldrivna sparkcyklar har väckt diskussioner i svenska städer på senare tid.

Foto: Magnus Andersson/TT

Insändare2019-08-22 05:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Allt förändras numera med en rasande fart. Detta gäller naturligtvis även trafiken på våra vägar, gator och cykelbanor.

Under förra året började det dyka upp eldrivna sparkcyklar. Snabbast att införa dessa tingestar var nog vår storstad Stockholm. De hyrs ut till den intresserade trafikanten. Denne visar upp sitt kontokort och knappar in koden, och sedan är det bara att starta fordonet. Företaget skickar sedan hem en faktura till den som har hyrt fordonet en viss tid, och så är det bara att betala.

Dessa små elsparkcyklar förekommer numer även i Linköpingstrafiken. Allt på gott och ont. Jag är litet tudelad i min uppfattning om hur dessa ska framföras. På våra gator är de ett klart orosmoment för våra bilister. Om de framförs på våra trottoarer är de en ännu större risk för våra gående. Det kan väl heller inte vara meningen att man ska framföra ett fordon på våra trottoarer. Vad säger våra trafikmyndigheter i denna något komplicerade fråga?

För inte så länge sedan dök de första eldrivna brädorna (longboards) upp i trafiken. Dessa framfördes tidigare på speciellt framtagna banor (utan motordrift) i Linköping i anslutning till en bana utmed Ekholmsskolan.

Numer kommer de smygande utmed våra cykelvägar. Det hörs inte ett ljud från dem. Egentligen en rätt obehaglig situation. Dessa ”moderna farkoster” framförs stående av yngre ”piloter”. Batteri och styrelektronik med en kraftfull motor sitter monterade på brädans undersida och manövreras av ”piloten” med en liten dosa som han håller i den ena handen.

Dessa brädor framförs alldeles ljudlöst med en hastighet upp mot hela 45 km/tim! De dyker ibland upp bakom den gående utan någon som helst förvarning. De har ingen som helst varningssignal i form av en ringklocka eller dylikt. Denna skall enligt vägtrafikförordningen en cykel vara utrustad med för att vara godkänd för att framföras i trafiken. Så varför inte dessa fordon?

Dessutom är de faktiskt fyrhjuliga. Med andra ord kan de, om man är litet elak, betraktas som småbilar. Vägavsnitten utmed våra gångvägar är försedda med skyltar som klart visar på, att detta vägavsnitt endast är avsedda för gående och cyklister. Ej moped eller andra motordrivna fordon.

Så, hur tänker Linköpings tjänstemän i trafikfrågor avseende denna ”olägenhet” på gator, trottoarer och cykelvägar? Det gäller att tänka till innan det händer någon allvarlig olycka.

Fritz Widqvist