Svar på ledarkrönikan "Storföretag tar vår tid utan att ge något tillbaka" (23/3): 

Det känns på något sätt hoppfullt när en ledarkrönikör i sina bästa år tycker att registrering av appkonton i alla sammanhang har gått till överdrift. Vi, i övre pensionsåldern, som tvingas leva i detta anonyma och tekniktäta samhälle, och med minnen från en tid när en mänsklig röst fortfarande svarade i Ericssons analoga telefoner, har ju lite svårare att anpassa oss, när utvecklingen går med rasande fart.

I förra veckan var jag på besök i vår stad, Linköping. Jag brukar parkera på Vasavägen för en lite lagom promenad till biblioteket. Jag får en plats nära parkeringsautomaten. Men på den ropar displayen: ”Ur funktion”. Vad göra? Kan man parkera gratis? Osäkert. Bäst att byta plats. Jag kör till Brunnsgatan. Hittar en plats och går till automaten. Ur funktion. Är detta möjligt? Två automater ur funktion och ingen har fixat det. Parkera gratis? Vågar inte. Jag har redan fått parkeringsbot (700 kronor) här för parkering på fel dag. Jag hittar ett telefonnummer och ringer.  Efter en stunds telefonkö och ett antal knapptryckningar får jag kontakt. Jag upplyser om att parkeringsautomaten är ur funktion och undrar om jag då kan parkera gratis. Numera gäller bara parkeringsapp, får jag till svar. Men det står ”Ur funktion” på displayen, borde det inte då stå ”Tagits ur bruk”, fortsätter jag. Numera gäller bara parkeringsapp, upprepar hon, vänligt. Men jag har ju alltid kunnat betala med kort. Varför … Jag kan hjälpa er med appen, svarar hon. 

Jag får hjälp och efter mycket om och men finns den registrerad i min smarta telefon. Vi hjälps åt att parkera min bil. Tack!

Jag har numera en parkeringsapp i min telefon. Den fungerar utmärkt, men jag är ändå inte nöjd. Vi är många, som varken kan, orkar eller vill registrera alla appar som behövs, för ett fungerande liv. Och flera har inte ens tillgång till en smart telefon. 

Om företaget vill se till kundens bästa och inte bara till egen vinning, så är det lätt att åter öppna parkeringsautomaterna. Ett betalkort har ju alla numera och är lätt att använda även för oss som nått långt på livets väg. Och vi hoppas och tror att vi ännu har en liten bit kvar till vår slutparkering och önskar att ni vill göra den sista biten så dräglig som möjligt.