Nu får det vara nog! Abbas har varit inlåst på förvaret i nio månader.

Jag trodde inte Sverige praktiserade psykisk tortyr men det gör vi, varje dag! Det går inte att föreställa sig hur nedbrytande det är att vara frihetsberövad på obestämd framtid när man överhuvudtaget inte gjort något brottsligt. 

Vid det här laget hade Abbas varit en resurs i samhället. Han hade sommarjobbat på ett vårdboende, kanske gått på timmar på helger samtidigt som han gjort halva sin studietid på vård- och omsorgsprogrammet på Birgittaskolan. 
I stället har han suttit inlåst och kostat samhället 3 644 kr/dygn (2016).

Det har egentligen ingen betydelse i sammanhanget utan det bedrövliga är hur vi i vårt land kan behandla människor på ett sådant ovärdigt sätt. 

I Lambohov står fortfarande hans rum kvar och väntar, en familj som längtar efter honom, vänner och församling som saknar honom. 

Vad händer med de goda krafterna i vårt samhälle som öppnar upp sina hem och familjer för utsatta människor och så får de bara kalla handen? Som om inte det vore nog! För ett par veckor sedan släpptes ett par terrormisstänkta män fria pga att de riskerar att bli förföljda i sitt hemland om de utvisas. 

Afghanistan vill inte släppa in Abbas för de kan inte garantera hans säkerhet säger de och ändå ska Sverige envisas med att utvisa honom. 

Detta är idioti. Jag blir heligt förbannad och väldigt orolig för vart vårt samhälle är på väg!
Abbas svenska faster
Anna Vårdstedt