Normaltid är det mest normala – året runt

Det är en villfarelse att tro att man behåller de långa ljusa dagarna bara för att man har sommartid, menar insändarskribenten.

Det nya dygnet föds i Stilla havet och sedan sprids dagsljuset successivt västerut, förklarar insändarskribenten.

Det nya dygnet föds i Stilla havet och sedan sprids dagsljuset successivt västerut, förklarar insändarskribenten.

Foto: Michael Probst

Insändare2023-11-22 05:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Svar på krönikan "Sommartid eller vintertid – var med och rösta" (15/11):

Mot slutet av 1900-talet var det någon energikris, som fick beslutsfattare att bestämma om en timmes förskjutning av klocktiden under sommarhalvåret. Då skulle de moderna människorna ta bättre vara på dagsljuset, menade man, och inte utnyttja lika mycket elektriskt ljus.

Systemet med sommartid fungerade hyfsat så länge brytdatum sammanföll med vår- och höstdagjämningarna i Sverige. Men då det blev anpassning till övriga EU-länders förhållanden, tog man mer tid av året till sommartid. Nu är det inte särskilt märkbart att man återgår till normaltid då man gör det, en dryg månad (5 veckor) senare.

Det är en villfarelse att tro att man behåller de långa ljusa dagarna bara för att man har sommartid. Det är avgjort bättre att ha normaltid året runt i stället. Den tideräkningen har prövats fram under lång tid, allt sedan man fått klart för sig hur regelbundenheten med jordens rörelser kring solen går till. 

På våra breddgrader har man ordnat in året i 12 månader med lite olika antal dygn om 24 timmar. Dygnens förhållande mellan dag-timmar och natt-timmar varierar under året och med nord-sydlig lokalisation. Så har man fått naturen att stämma med siffersystemet. 

I takt med att järnvägen byggdes och man skulle ordna tidtabeller för tågresorna på alla ledder i vårt avlånga land, tvingades man frångå de lokala tidräkningssystemen utifrån soluren och anpassa tideräkningen i hela riket till samma tidtabell. 

1847 infördes den lokala medelsoltiden vid Greenwich-observatoriet i England, GMT, som i nutid är den internationella standardtiden för all tidshantering. 

Särskilt de öst-västliga rörelserna på jordklotet innebär att man förflyttar sig genom tidszoner. Ungefär längs linjen för 180°-meridianen i Stilla havet är den internationellt överenskomna datumgränsen. Det betyder att det nya dygnet föds i Stilla havet och sedan sprids dagsljuset successivt västerut. De som reser ”overseas”, vet ju att det blir tidsomställning i kroppen.

Det säger sig självt att normaltiden är det mest normala!