När skolledningen har uttalat sig i media, genom information till föräldrar och på föräldramöten gällande nedläggning av Folkungaskolans profilklasser har det funnits en påtaglig avsaknad av hållbara argument och bakgrundsinformation. Förvaltningen har framhållit att det inte finns någon anledning att ifrågasätta skolledningen och att ”förslaget” har lagts fram på god grund. Men vad grundar förvaltningen sin hållning på?
När man tittar närmare på den statistisk som Skolinspektionen tillhandahåller genom Skolenkäten är det en skrämmande bild som framträder. Skattningen som den pedagogiska personalen gjorde i skolenkäten VT22 vittnar om en oerhört kraftig försämring för hur de upplever elevernas situation på skolan. Sedan den senaste omgången av Skolenkäten HT19 har skattningarna rasat till nivåer som placerar Folkungaskolan bland de lägst rankade i hela landet inom Jämställdhet, Kritiskt tänkande, Elevinflytande, Trygghet, Särskilt stöd, Pedagogiskt ledarskap, Uppföljning och Elevhälsa. Det blir då närmast smärtsamt att läsa utsagor från skolledningen om att förändringen görs just för att skapa förbättringar inom dessa områden.
Särskilt anmärkningsvärt är att personalen visar ett mycket begränsat förtroende för skolledningen, där 98 procent av deltagande skolor har högre skattning på samtliga frågor som rör pedagogiskt ledarskap. På frågan ”i vilken utsträckning tycker du att skolledningen har tillräcklig kännedom om skolans verksamhet för att leda och samordna den?” fyllde ingen lärare i det högsta svarsalternativet. Noll! Det pedagogiska ledarskapet är ett av rektorns absolut viktigaste ansvarsområden, men likväl uttrycker förvaltningen sitt fulla förtroende för skolledningen.
Vi ser nu en skola som tidigare hade ett rykte om sig att erbjuda en av Sveriges bästa utbildningar, men som i stället hamnar i Sveriges bottenskikt på viktiga punkter. Eleverna själva visar detta genom markant lägre skattningar i Skolenkäten och en ökad psykisk ohälsa i regionens hälsoenkät ”Om mig” där det återigen syns en markant försämring på några få år. Plötsligt blir det tydligt varför ingen statistik eller andra underlag har presenterats av skolledningen.
Det mest sorgliga i detta är intrycket att hela den här karusellen egentligen inte handlar om Linköpings musikklasser eller andra profiler. De tycks bara ha blivit ett offer i ett försök att skyla över den starkt negativa förändring som Folkungaskolan har fått uppleva de senaste åren under den nuvarande skolledningen.