NATO-ansökan – Bättre sent än aldrig

Jag jublar inte över NATO, men inser dess nödvändighet för oss att försvara demokratin, skriver insändarskribenten.

Jag jublar inte över NATO, men inser dess nödvändighet för oss att försvara demokratin, skriver insändarskribenten.

Foto: Henrik Montgomery/TT

Insändare2023-07-22 11:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Svar på insändarna "Är 200 av gynnsam neutralitet förbi?" (14/7) och "NATO-medlemskap på gott och ont" (15/7):

Korta svar till Christer Nylander och "H.R."
Ja, visst är vi svenskar dumma. Att vänta så länge med att gå med i NATO. Danskarna och norrmännen var så dumma att de gick med direkt 1949, när NATO bildades, troligen på grund av sina erfarenheter av tysk ockupation och sovjetisk hot (de sovjetiska statskupperna i Östeuropa efter kriget). Nej, vi skulle vara neutrala. Först Rysslands anfall mot Ukraina 2014 och 2022 fick oss (2/3 av svenskarna är för) att ansöka om NATO-medlemskap. Bättre sent än aldrig. Att vara neutral i detta läge, vad innebär det? Ska vi "förstå" Rysslands behov av att angripa Ukraina och ställa oss "neutrala" eller frågande till Ukrainas rätt att försvara sig? Hur kan man ställa sådana frågor? Ja, die dumme Schweden...
Visst. Att försvara sig och de demokratiska värdena kan tyvärr kräva uppoffringar och blod. Så gjorde det under 2:a världskriget och så kan det bli igen. Jag jublar inte över NATO, men inser dess nödvändighet för oss att försvara demokratin. NATO kan bli avskräckande för att undvika ännu större krig än det vi ser idag i Ukraina – då är det värt pengarna.