Svar på "Stort parti betyder inte rätt parti" (10/12):
Det är egentligen bara en sak som jag stör mig på i hans text: Att han uttrycker förvåning över att jag som ”S-krönikör” drar en viss slutsats. Som om bara en viss sorts slutsatser är möjliga för en skrivande socialdemokrat? Självtänkandet är väl själva kvintessensen för den som fattar pennan för att ta sig an det politiska skeendet?
Min enkla poäng är att det händer saker och ting med alla partier som går från att vara små till att bli stora. Socialdemokraterna har därvidlag bildat skola. Partiet har varit störta parti i alla riksdagsval sedan 1914. Moderaterna under Reinfeldts alliansår blev nästan lika stora som S vilket förvandlade M till ett brett ”folkparti” som la flera idéer från sin tid som mindre och argare parti på hyllan.
Miljöpartiet var på väg att bli stort under Maria Wetterstrands tid och städade undan konstiga uppfattningar för att inte skrämma bort nya väljare från andra partier. Det är när en Schyman eller en Sjöstedt tar ut de populistiska svängarna och stuvar undan Lenin som Vänsterpartiet har tillväxt och framgång.
Det är så det fungerar. Sannolikt också för SD. Partiet består till stora delar av tidigare S och M-väljare som ogillar sina gamla partiers invandringspolitik så till den grad att de bytt parti. Men i övrigt är de som folk är mest. Partier som har många väljare som är som folk är som mest blir med tiden som partier är som mest medan små partier är små därför att folk tycker att de är udda och konstiga. Det är helt enkelt väljarna som bestämmer.