Svar på Fredrik Sandbergs krönika "Evig sommartid, ja tack!" (6/11):

Den timme dagsljus som ”försvinner” när vi ändrar till normaltid på hösten är ju inte en timme som skulle ha funnits där hela vintern när du går hem från jobbet. Det tar cirka tre veckor, sedan är den timme som försvann ändå borta och i december och januari är det i alla fall mörkt både när du går till jobbet och när du går hem. Det motsvarande gäller ju även när vi byter till sommartid. 

Jag har aldrig förstått varför det ska var ljust längre på kvällarna under sommarhalvåret. Större delen av den perioden jobbar ju de flesta människorna och då orkar man väl ändå inte sitta uppe hur länge som helst. Och när man behöver gå och lägga sig för att orka gå upp på morgonen är det svårt att somna på grund av det oväsen som kommer från alla sommarlovslediga barn när det fortfarande är ljust ute.
Vill du ha en grillkväll finns det ju ljuslyktor och solcellslampor att ta till. Det är också mysigt.

Dessutom är det en pina för oss morgontrötta vid omställningen till sommartid. Om man normalt går upp klockan 05 på morgonen, får man halvdöd släpa sig ur sängen när kroppsklockan är 04. För mig som väldigt morgontrött tar det orimligt lång tid innan kroppen vänjer sig. Och i Sverige har vi inte sommar sju månader om året!

Nä tack, jag vill ha normaltid året om!