Insändare: Mycket är fel i samhället – men jag kan väl inget göra?

Politikerna borde gjort mer brukar det låta, det är regeringens, eller Folkhälsomyndighetens, eller polisens, eller skolans fel, men just jag kan väl inget göra?

Okej, man kan hjälpa Ukraina. Skänka pengar, kläder, ta emot flyktingar, och påverka opinionen till att stoppa gas- och oljeleveranserna från Ryssland till Europa. (Vi måste sluta finansiera Rysslands krig!).  Men om det leder till högre elpriser och bensinpriser ska väl inte jag behöva ändra mina vanor!? Jag vill ju åka bil som vanligt, åka på solsemester, duscha i varmvatten varje dag … bete mig som jag alltid gjort. När energipriserna går upp ska jag väl få ersättning. Och klimatet ska väl inte den enskilde behöva tänka på utan det ska politikerna och företagen rädda!?

Det är mycket som är fel i samhället men inte ska väl jag som person själv behöva göra något!? Att mina barn bråkar i skolan är väl inte mitt fel utan det är väl skolans ansvar? Och att ungdomar skjuter varandra är väl inte vårt (mammors och också pappors!) fel för det är väl inte vi som uppfostrar våra barn? Det är väl samhällets ansvar? De skjuter varandra för att de vill kunna sälja knark. Till vem? Till oss som köper knarket, men var och en får göra som den vill, eller? I alla fall skönt att coronapandemin är på upphällningen. Jag har ju visserligen inte vaccinerat mig. Jag har ju min frihet. Om jag sen råkar ut för behov av sjukvård, så ska väl samhället ställa upp i vilket fall. Egoismen blomstrar!

Nej, allt är inte mitt ansvar. Kriget i Ukraina är inte vårt fel, utan Putins! Ryssar har ansvar för att Putin är deras ledare. Men för oss är det dags att sluta vältra över ansvaret på andra för hur vårt land ser ut! Du och jag har ansvar både för barnuppfostran, skolan, integrationen, skjutningarna, knarket, sjukvården, sanningen, demokratin, och klimatet. Och vi kan dra vårt strå till stacken för att stoppa kriget, rädda Ukraina och världsfreden. Det är vi, du och jag, som formar världen och framtiden. Alla som känner sig nedstämda över att mycket går åt fel håll, inte minst ungdomar som matas med olycksprofetior: Ge inte upp! Det finns hopp! Vi kan och måste göra framtiden ljusare igen, men då får vi acceptera en del uppoffringar och framför allt ta vårt ansvar.