Har musikklasserna inget eget värde?
Det verkar inte så. I dag är musikklasserna endast en del av ett skolsystem där det viktigaste av allt är att det är så lika som möjligt i varje klass. Lika många flickor som pojkar. Olika social bakgrund. Sverigefödda, utrikesfödda. Olika yrken på föräldrarna.
Detta står över allt annat enligt Folkungaskolans ledning. En tradition och stolthet för en storstad som Linköping som funnits i snart 40 år har tydligen inget eget värde.
Nu råkar det vara så att inom ämnet musik så är det fler flickor än pojkar som är intresserade av att gå. På hockeyprofilen är det tvärtom. Kan det inte bara få vara så?
Varför straffas barnen i musikklass för att andra klasser inte har så höga meritpoäng? Hur kan det vara fel att en klass har ett snitt som är högt? Är inte det bra och något att vara stolt över?
När jag läser kommentarer på protesterna i Corren så lyser det igenom enorma mått av missunnsamhet. Jag förstår verkligen inte? Alla i hela Linköpings kommun kan söka till musikklass. Inga förkunskaper behövs, man behöver inte spela något instrument eller tagit några instrumentlektioner. Härkomst eller föräldrars yrke spelar ingen som helst roll.
Så min fråga är. Har inte musikklasserna något eget värde? Om det inte är en någorlunda bra blandning av ledningens kriterier så behöver det inte finnas alls? Så oerhört ledsamt ...
Till alla er som tror att alla musikklasselever är högpresterande, vita flickor. Gå på någon av deras konserter så får ni se vilken enorm blandning det finns. Samt även om pojkarna är något få i förhållande till tjejerna så hörs de väldigt väl. Vi höll på att trilla av kyrkbänkarna på luciakonserten när de klämde i, ivrigt pådrivande av den manlige kördirigenten.
I musikklasserna finns det som i alla andra klasser elever med koncentrationssvårigheter med mera. Dessa elever blir extra drabbade nu när klassen ska splittras. Är inte dessa elever också viktiga?
Lärarna i mellanstadiet gör ett fantastiskt arbete med att få ihop klassen och en stor del av deras framgång är att eleverna har så mycket musik i skolan. Att sjunga tillsammans kräver tillit och trygghet. Att stå nära varandra och blotta något så skört som sin röst, kräver att man vågar vara modig. Tänk vad många därute som säger: "nej, jag kan inte sjunga".
Här vågar man det. Pojkar och flickor tillsammans.
Det värsta och fulaste med hela den här historien är att barnen fick reda på detta via media och flera veckor efter att skolvalet var gjort. Precis innan påsklovet fick eleverna veta att efter sommarlovet så kommer ni splittras i sju olika klasser.
Det kan inte vara tillåtet att ändra förutsättningarna efter att skolvalet är gjort. En stad av Linköpings storlek måste kunna ha musikklasser! Starta fler i stället för att förstöra det som fungerar!