Skolan måste professionaliseras på huvudmannanivå. Jag följer diskussionen om Linköpings musikklassers framtid. Skolledningen på Folkungaskolan aviserar en stor förändring av innehållet i utbildningen för musikklasserna, vilket i själva verket är ett slut på profilklassernas förutsättningar för att med kvalitet genomföra utbildningen för elever i år 7–9. Barn- och utbildningsnämndens ordförande hänvisar beslutet till Folkungaskolans rektor. Rektor har enligt skollagen 2 kap 10 § rätten att bestämma över sin organisation. Den här frågan för beslut hör inte hemma på rektorsnivå, det är en huvudmannafråga, det vill säga ytterst barn- och utbildningsnämnden, tillsammans med skolförvaltningen, där skolchefen, rektorernas chef, noggrant måste överväga och fatta beslut och ta ansvar inför stora förändringar av utbildningens innehåll. Musikklassernas existens är och ska förbli en stor kommunal fråga.
Huvudmannen, nämnden och skolförvaltningen har långtgående skyldigheter enligt skollagen att dels utreda och beskriva konsekvenser av stora förändringar av utbildningens innehåll, dels uppvisa en hög grad av transparens och delaktighet gentemot vårdnadshavare, elever och övriga intresserade av profilklassers varande.
Den skyldighet till information från skolledningen för nuvarande och blivande vårdnadshavare, elever och personal inför valet till årskurs 7 i januari 2023 är starkt kritiserat av skolans målgrupper. Bristfälligt samarbete från skolledningen gentemot målgrupperna samt obefintlig och utebliven information beskrivs av föräldrar och elever. Även här är skollagen tydlig 4 kap 13§ ”Vid varje förskole- och skolenhet ska det finnas ett eller flera forum för samråd med barnen, eleverna och de vårdnadshavare som avses. Där ska sådana frågor behandlas som är viktiga för enhetens verksamhet och som kan ha betydelse för barnen, eleverna och vårdnadshavarna”.
Att skolans arbete ska vila på forskning och beprövad erfarenhet, står skrivet i första kapitlet skollagen, därefter följer 4§, ”Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare”.
Huvudmannen bör nu tillsammans med skolledningen visa med tydliga underlag hur det är planerat framåt för musikklasserna. Jag saknar en medveten och tydlig kommunicering av ansvar och ställningstagande från fler politiska representanter i barn- och utbildningsnämnden. Skolchefens ansvar som snarast tillsammans med den politiska ledningen bör föra en dialog och i väntan på en noggrann genomlysning, beskrivning av konsekvenser, senarelägga ett beslut där personal, vårdnadshavare, samt elever blir delaktiga i processen allt enligt skollagens intentioner. Musikklasserna sätter Linköping på kartan, kommunens ledning måste visa det, ett viktigt bidrag för att göra Linköping attraktivt för alla.