Musikklasserna fÄr barnen att vÀxa som mÀnniskor

Musikklasserna Ă€r ett exempel pĂ„ hur barn tack vare musiken och sĂ„ngen vĂ€xer som mĂ€nniskor och gör det tillsammans. Är man tillsammans sĂ„ vĂ„gar man. VĂ„gar man sĂ„ vĂ€xer man, menar insĂ€ndarskribenten.

SamhĂ€llet, mĂ€nniskor, ekonomier, politiska fĂ€rger, skolledare och strukturer förĂ€ndras, byts ut och kommer och gĂ„r. Toppar och dalar. EldsjĂ€lar och stolpskott. Men ett vet vi – barn finns det alltid, konstaterar insĂ€ndarskribenten.

SamhĂ€llet, mĂ€nniskor, ekonomier, politiska fĂ€rger, skolledare och strukturer förĂ€ndras, byts ut och kommer och gĂ„r. Toppar och dalar. EldsjĂ€lar och stolpskott. Men ett vet vi – barn finns det alltid, konstaterar insĂ€ndarskribenten.

Foto: Dennis Petersson

InsÀndare2023-04-24 19:00
Det hĂ€r Ă€r en insĂ€ndare. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Jag nĂ€rmar mig min gamla hemstad. SlĂ€tten, flygplanet med nosen uppĂ„t, skorstenarna vid Tekniska verken, Roxen dĂ€r borta, domkyrkan dĂ€r uppe 
 eller vĂ€nta 
 den siluetten hĂ„ller visst pĂ„ att förĂ€ndras. Jag tar en nostalgipromenad genom staden. Varenda gata och varje torg kan jag. BlomsteraffĂ€ren har visst flyttat eller kanske stĂ€ngt, sĂ„ jag köper gula tulpaner pĂ„ torget i stĂ€llet. Blommorna Ă€r till pappa.

Jag trĂ€ffar en gammal skolkompis, som ocksĂ„ Ă€r hemma för att hĂ€lsa pĂ„ i förĂ€ldrahemmet. Han Ă€r en av de bĂ€sta gitarrister jag kĂ€nner. Han Ă€r ocksĂ„ en före detta rektor som numer utbildar rektorer i vĂ„rt land. Vi pratar om vad dĂ„liga beslut av skolledare kan innebĂ€ra. ”Musik” Ă€r ett bra ord tycker vi bĂ„da. ”Konsekvensanalys” Ă€r ett ord som vissa verkar ha missat, tycker vi ocksĂ„. BĂ„de han och jag gick ut grundskolan innan det fanns nĂ„gra friskolor, skolval, fotbollsprofiler eller musikklasser. BĂ„de han och jag firade lucia och skolavslutningar i vĂ„r sporthall. DĂ€r sjöngs det för fullt, bland de som vĂ„gade. Och musselĂ€raren dirigerade skolkören med tĂ€rnljus i mörkret, för att sĂ„ mĂ„nga som möjligt skulle sjunga samma sak och samtidigt. Den musselĂ€raren var min pappa.

Han hade en groende vision och idé om att ge barnen möjlighet att sjunga och spela mer och tillsammans under sin skolgÄng. Att mötas genom musiken, över grÀnserna. Det fanns ju musikklasser pÄ andra hÄll i landet. Varför inte i Linköping? Det Àr fyrtio Är sen som planerna, skisserna, diskussionerna och mötena startade. Och till slut blev idén verklighet, tack vare mÄnga passionerade och engagerade kollegor, förÀldrar, eldsjÀlar och ledare.

Det har flutit mycket vatten under broarna sedan dess. SamhĂ€llet, mĂ€nniskor, ekonomier, politiska fĂ€rger, skolledare och strukturer förĂ€ndras, byts ut och kommer och gĂ„r. Toppar och dalar. EldsjĂ€lar och stolpskott. Men ett vet vi – barn finns det alltid.

Och barn har olika behov och intressen, som de ska kunna fĂ„ möjlighet att utveckla och dela med andra. Musikklasserna Ă€r ett exempel pĂ„ hur barn tack vare musiken och sĂ„ngen vĂ€xer som mĂ€nniskor och gör det tillsammans. Är man tillsammans sĂ„ vĂ„gar man. VĂ„gar man sĂ„ vĂ€xer man.

Ledarna, de som inte Ă€r barn lĂ€ngre, har som ansvar att skapa förutsĂ€ttningarna och förvalta dem. Skapa mötesplatser, bra arbetsklimat, sprida budskapet, jobba för mĂ„ngfalden och se till att sĂ„ mĂ„nga som möjligt fĂ„r möjlighet att hitta musiken tillsammans. Gör det! Och gör det pĂ„ rĂ€tt sĂ€tt! Barn Ă€r blommor. Driv dem varsamt. 

Nu tar jag mina gula tulpaner och Ă„ker ut till pappa. För att sjunga en stund som jag brukar. Det Ă€r tio Ă„r sedan som nĂ„gra av hans gamla musikklasselever var med oss i kyrkan och sjöng Georg Riedels och Barbro Lindgrens sĂ„ng ”Vi Ă€r blommor”, sĂ„ att taket lyfte. 

Tack alla ungar! Tack alla engagerade förÀldrar, kollegor, eldsjÀlar och de ledare som förstÄr hur blommor vÀxer. De som hör hur enskilda toner tillsammans blir sÄnger. Lyssna till dom. Dom Àr starka.