Det finns gott om kraftiga ljud, buller och bång i stadsmiljön. Flygplan, sportbilar och framåt hösten börjar lövblåsarma komma igång. Det är oljud som man kan stå ut med.
Men när det är musikfestival på Stångebro, då klarar jag mig knappt. Det är säkert så att besökarna på festivalen har glädje av musiken, men när man sitter i sin lägenhet på Sankt Larsgatan och hör basdunk och enbart basdunk timme efter timme, då är det inte så kul. Det är ett ljud som med sin låga frekvens studsar mot husväggar, går genom tjock betong, genom märg och ben och trumhinnorna fladdrar.