”Jaaaa, jag kom in!”
Mitt barns glädje över att antagningsbeskedet var positivt syns på lång väg. Leende mun. Strålande ögon. Hen hade, troligen i likhet med många andra, tagit ett stort beslut att möjligheten att få gå tillsammans med andra som delar samma estetiska passion som hen var det viktigaste och valde därför att söka sig till något nytt. För hen var det en betydande faktor att just få gå i samma klass som likasinnade, en förmodad heterogen grupp, men med intressen som skapar gemenskap.
Rektorn vid Folkungaskolan uttalade sig i tidigare artiklar om att hon hoppas att eleverna hade valt Folkungaskolan även om den nya klassindelningen varit känd och att eleverna förhoppningsvis väljer skolan för utbildningens skull i alla fall.
Kanske hade det varit så, kanske hade ungdomen här hemma valt Folkungaskolan oavsett? Jag vet inte, hen vet inte. Men det vi vet är att vi inte hade all fakta när beslutet skulle fattas och att de faktorer som fanns kända var avgörande för hur vårt beslut landade.
Detta är ett stort beslut för många ungdomar, där de ges möjligheten att vara med att påverka sin högstadietid, en tid som för många känns viktig.
Vad sänder vi från vuxenvärlden ut för signaler. Vi ber eleverna att vara engagerade och konsekventa, ta ansvar, men från vuxenvärlden sänder vi signaler att vi dock kan ändra spelreglerna lite efter behag och inte ge korrekta förutsättningar. Min ungdom känner sig lurad. Lurad att engagera sig i skolvalet, lurad att beslut fanns fattade men som inte delgavs och lurad på en utbildningskontext som inte blir vad som utlovades.