För cirka ett år sedan avslöjades att det förekom fusk inom studieförbunden. Fusket beräknades uppgå till cirka 1 miljard kronor varje år. Det gjordes en intern utredning inom Folkbildningsrådet som också följdes upp av Riksrevisionen och det bekräftades att fusket var cirka 1 miljard. Ett fusk som i flera har påpekats av statsvetaren Magnus Ranstorp och som också har påstått att det finns bevis för att pengar har gått till kriminell- och terroristverksamhet.
Fusket har bestått i att man fått medel till kurser som aldrig genomförts och man angivet felaktigt antal medverkande.
Regeringen drar ned stödet i höstbudgeten med 250 miljoner. Skulle man komma tillrätta med fusket skulle man trots neddragningen ha 750 miljoner att satsa på riktiga och därmed avsedda utbildningar och kulturella aktiviteter.
Döm om min förvåning när jag i Svenska Dagbladet kunde läsa ett debattinlägg från tre professorer i vuxenpedagogik vid Linköpings universitet som ondgjorde sig över den föreslagna neddragningen.
Minskat fusk skulle stärka studieförbundet och inte som påstås i inlägget menligt påverka deras möjligheter. Det är svårt att inte se de tre professorernas debattinlägg som något annat än ett politiskt ställningstagande och på gränsen till populistiskt.