Korttidsboende skall vara ett tillfälligt boende i väntan på att få komma till ”rätt” boende. Men hur lång tid är kort tid? Och hur förvaras brukarna.
Min far har varit på korttidsboende i Kärna Vårdby i flera månader i väntan på att få komma till ett demensboende, där han kan få rätt vård utefter hans behov. Varje dag får kommunen in de lediga platser som uppstår och de ska då fördelas ut till köande män och kvinnor. Varje dag får vi samma svar – det finns inget ledigt!
Hur många som köar är lite oklart, men min far står inte först i kön om jag uttrycker mig diplomatiskt.
Och hur är det då på kortis? Jag vill kalla det förvar! I ett opersonligt mycket skabbigt rum bor han. Dag ut och dag in. Hämtas för frukost, lunch, kvällsmat. Väggarna är både trasiga och äckliga av diverse märken som jag inte vill veta vad det är! Inga personliga tillhörigheter förutom de fotoalbum vi tagit med för att träna hjärnan och hålla humöret uppe.
Han vill inte vara där! Såklart. Han vill ju hem till mamma, men det valet finns inte tyvärr.
Han är ofta ledsen. Hans tillstånd med demens och Parkinson gör honom både förvirrad, glömsk, lynnig, darrig och har svårt att gå själv. Han skulle behöva komma till sin rätt på demensboende där personalen är utbildad för brukarens efterfrågan. Men när? Hur länge ska min far behöva vänta? Förvaras?
Min stora, starka pappa med pondus och integritet sitter nu och gråter vid matbordet, tillsammans med andra – som kommer och går. Om min far står i kö betyder det att det finns andra med liknande situation. Hur mår de? Hur länge ska de behöva vänta?
När blir det fler platser så våra föräldrar som behöver vård, får den vård som efterfrågas och behövs?!
Hela mitt hjärta är trasigt när jag ser pappas tillstånd. Hans depression. Hans konstanta tilltufsade kropp på grund av fall och olyckor! Och mor som gör vad hon kan för att få en dräglig tillvaro med konstant dåligt samvete att hennes man sedan 60 år är där han är!
Jag vill inte bli gammal!
Fia
Svar från Linköpings kommun:
Tack för dina synpunkter. Vi beklagar verkligen att din pappa har fått vänta länge på en vårdbostad för personer med demenssjukdom.
Linköpings kommun är just nu i en situation där vi har köer till våra vårdboenden. Vi ser samtidigt att behovet av särskilda boenden för personer med demenssjukdom ökar. I dag har vi cirka 660 lägenheter för personer med demenssjukdom. Vi vet att det inte räcker och arbetar långsiktigt med att planera för utbyggnad, och kortsiktigt med att vid behov kunna frigöra och omvandla avdelningar i andra vårdboenden.
Antalet personer som väntar på särskilt boende med demensinriktning ser olika ut för varje dag. Vi har inget vanligt kösystem, i stället är det den enskildes behov som styr. Målsättningen är dock att kunna att erbjuda en ledig plats inom tre månader. Om personen har möjlighet att bo hemma med hjälp av andra insatser tills en plats bli ledig, kan handläggaren erbjuda andra insatser under tiden, till exempel regelbunden tillsyn och stöd från hemtjänsten eller dagverksamhet.
Huvudsyftet med ett korttidsboende är att personen ska kunna bo där tillfälligt tills dess att behoven kan tillgodoses i hemmet, till exempel med hjälp av hemtjänst eller hemsjukvård. Om behoven inte kan tillgodoses i hemmet kan personen också behöva bo kvar i väntan på en plats i “rätt boende”, som insändarskribenten uttrycker det.
Det är allvarligt att insändarskribenten upplever att korttidsboendet i Kärna vårdby är ett “förvar”. Linköpings kommun arbetar hela tiden med att förbättra verksamheterna. Vi har förståelse för dina synpunkter kring fastigheten och det pågår en ytskiktsrenovering och vi ser också över inredningen.
Lisa Nylund Kindefors, avdelningschef, social- och omsorgsförvaltningen, Linköpings kommun
Lise-Lott Löfgren, avdelningschef, förvaltningen Leanlink, Linköpings kommun