Svar på nyhetsartikeln "Skolpolitikern efter historiska beslutet: Vi är inga monster" (23/5):
Det här handlar om mitt barn, min son som är 11 år i dag. Han är en av alla 1 500 barn som blir påverkad utav dessa ofattbart stora skolnedstängningar som drabbar Linköpings kommun. Han går dessutom i SU-grupp (särskild undervisningsgrupp). Han har en grav generell språkstörning och har sedan 5 års ålder fått gå i en särskild grupp. Att ha en generell språkstörning innebär stora svårigheter med språkförståelse och den språkliga uttrycksförmågan. Han vet fortfarande inte hur man tar kontakt med en annan människa och att starta en konversation är otroligt svårt, nästintill omöjligt.
Han har inte lärt sig det ännu.
När han var runt 3 år började han gå ner på alla fyra och härmade något djur för att kunna få kontakt. Då kunde en vuxen säga: "Åh, är du en tiger i dag?" och på det viset "startade" han en konversation men sa inte mycket mer efteråt, utan man fick ställa ledande frågor för att hålla det "levande".
I dag är han 11 år och går inte ner på alla fyra och leker något djur, i dag säger han "Hej" men fortsätter inte om man själv inte frågar honom, han vet helt enkelt inte hur man gör.
Ska tillägga här att han pratar rent och tydligt men han har svårt att uttrycka sig språkligt. Min son har tre vänner som han haft sedan skolstarten, en utav dem sedan förskolan. Tre vänner som går i en "normal" klass men på samma skola som honom, så han leker med dem på varje rast. Nu har de styrande i kommunen bestämt att denna SU-grupp ska få flytta på sig, till en helt ny skola på en annan plats, längre bort. Helt nya lokaler, helt nya människor, kanske till och med en annan lärare. Hans tre vänner blir kvar på hans gamla skola. Och man vet inte ens om en logoped kommer att vara anställd på den nya skolan som han i dag är helt beroende av och får träffa flera gånger i veckan för att öva på sin språkliga förståelse.
Vi kämpar dagligen med hans skolgång och man har gjort stora anpassningar för att han i alla fall ska kunna få godkänt i kärnämnena. Att flytta över honom till en "normal" klass med 20–28 barn och få extra resurser är inte tänkbart, han klarar inte av stora klasser. Hans klass består utav 4–5 barn.
När de styrande (S+M) i kommunen tog beslutet den 23 mars utan stöd från övriga partier, så var jag tvungen att berätta vad som skulle hända min son hösten -23. Jag önskade att ni kunde få se hans reaktion. Det går knappt att beskriva vad jag upplevde, men jag ska göra ett försök för att ni ska kunna förstå hur stor skada ni (S+M) orsakat honom och alla de andra 1 500 barnen. Han blev så ledsen och så arg att han kastade saker omkring sig, skrek och sa att han hatar allt och vill ingenting mer. Han låste in sig på sitt rum och grät hela kvällen. Jag har aldrig upplevt honom såhär uppgiven. Det tog hårt på mig som hans mamma och jag vet att många andra barn som blir drabbade utav detta känner samma sak. Jag lider med alla vårdnadshavare och barn, jag önskar vi kunde göra mer men som förälder är man maktlös. Detta är inget som "går över" efter en period. Ni river upp helt fungerande klasser som har gått med varandra under hela sin skolgång.
Min son mår otroligt dåligt och vi kommer bli tvungna att börja om från noll hösten -23, om han ens kommer vilja fortsätta gå i skolan.