Detta mailet skickade jag till ansvariga för Linköpings äldreomsorg på midsommardagen. Mikael Sanfridsson har beklagat och skickat det vidare till äldrenämndens ordförande: Jonathan Hermansson. Kristina Edlund har ännu ej besvarat mailet.
Hoppas fler uppgivna vänner, personal och anhöriga sprider detta vidare.
”Hej!
Midsommartid i vackra Sverige, ska vara lyckligt och fint. Men tyvärr är det inte så för alla, främst inte för vissa av de gamla, sjuka i äldreomsorgen och inte för personalen där heller. Besparingar med personalbrist och kompetensbrist fortsätter inom äldreomsorgen i Linköping. Detta bevittnar jag nästintill dagligen som anhörig och som personal, och idag på morgonpromenaden brast det i sorg igen.
Jag mötte ett äldre par på promenad i Vallaskogen. Mannen satt i rullstol som hans hustru körde honom i, tungt och varmt. Vi började prata om min hund och om den härliga Vallaskogen. De bodde i närheten. Men sedan december år 2022 bodde maken på rehab efter en stroke på ett vårdboende precis bredvid. Kvinnan berättade med gråten i halsen om att hon fört dagbok över bristerna i vården på boendet sedan december 2022. Hon besöker maken dagligen trots sin ålder.
Hon utför det mesta av omvårdnaden och rehabiliteringen för att den överhuvudtaget ska bli utförd. Ibland har maken fått ligga i över en timmen i avföring för att personalen ej hinner hjälpa. Hon berättar om ovärdigt bemötande och om hur personal på Universitetssjukhuset försökt driva på boendet om rehab och vård, men sedan sagt att det är hopplöst och att det är i stort sett lika illa i hela Linköpings äldreomsorg, oavsett utförare.
Hon säger uppgivet ”Det var ju inte så här det skulle bli för oss gamla, jobba till hög ålder, bli sjuk och sedan förvaras i misär på ett boende där inte personal räcker till”. Hon nämner att hon funderat på vart hon ska vända sig och vad det kan hjälpa, hon ska försöka samla orken att skicka sina anteckningar om sår, vanvård och alla brister till äldreombudsmannen. "Men vad hjälper det?" säger vi båda.
Jag kämpar själv varje vecka i motvind för min sjuka mamma på ett vårdboende där vissa dagar faktiskt är fantastiska men väldigt få. De kan jag räkna på en hand. Bristerna fortsätter också precis som på så många fler boenden i Linköping. Mina vänner som jobbar inom vård och omsorg sedan många år vittnar om precis samma hemska läge. En del har såklart lämnat dessa jobb för energin har tagit slut. Knappt någon har ork och intresse att orka kämpa för våra äldre längre.
Så nej, ansvariga i Linköping för vår äldreomsorg det är inte längre okej att fortsatt tillåta detta läge, med otrygghet och allvarliga brister i vården av våra nära och kära! Det var och är inte så här det skulle bli och vara! Uppföljning, utvärderingar med högre krav och att inte tillåta den ständiga personalbristen med brister i empati, säkerhet, kunskaper och språk med mera. Visa oss och våra äldre att ni kan agera, lyssna och faktiskt bryr er nu! Detta mail får gärna spridas och delas vidare, ingen ska blunda för de fortsatta bristerna och de ska gärna belysas så mycket det bara går nu.
Gabriella Holec
Svar från Jonatan Hermansson:
Man ska kalla saker vid deras rätta namn. Äldreomsorgen i Linköping har inte bara “utmaningar” eller “förbättringsområden” som det ibland så fint heter - utan problem. Verkliga problem som kräver åtgärder – både på kort och lång sikt.
Sedan jag tillträdde som ordförande för äldrenämnden vid årsskiftet har jag gått med medarbetare under deras arbetspass i olika delar av äldreomsorgen. Jag har själv sett en del av de brister du lyfter. Andra brister har medarbetare, boende eller anhöriga berättat om. På samma gång fungerar mycket av äldreomsorgen bra. Det ursäktar aldrig de brister som finns, men det är ändå viktigt att också komma ihåg det.
Äldrenämnden i Linköpings kommun har - till skillnad från många andra kommuner - inga besparingskrav (förutom på central förvaltning). Tvärtom så tillför kommunen 350 miljoner kronor de kommande sex åren till äldrenämnden för att möta de växande behoven. Med det sagt är det likväl tufft att hålla budget och kostnaderna för exempelvis sjukfrånvaro och övertid är stora och kräver åtgärder.
Vi behöver anställa fler undersköterskor (dessvärre i hård konkurrens med andra kommuner och regioner) för att förbättra kvaliteten och minska belastningen på medarbetarna. Samtidigt måste vi också se över vilka arbetsuppgifter våra medarbetare utför. Att vi använder undersköterskor till att handla mat inom hemtjänsten är ett exempel på när kompetens inte används till rätt saker.
Eftersom du också hört av dig direkt till mig ser jag fram emot vårt kommande möte för att diskutera vad som behöver göras för att vända utvecklingen.
Jonatan Hermansson (S), ordförande äldrenämnden