När vi nu befinner oss mitt i en pandemi så kan alla delvis få känna av vad det innebär att inte kunna göra saker som man annars brukar göra. Och så som vi med neurologisk sjukdom och diagnos alltid har det med många olika saker i vårt liv. I kommunens insändare från (5/6) står bland annat: ”Att inte ha den frihet som vi är vana vid när vi umgås med vänner, familjer, arbetar och studerar.”
Många människor har inte den frihet man skulle önska. Att leva med ett funktionshinder kan innebära isolering och ensamhet i vanliga fall och det blir givetvis värre under denna pandemi.
Funktionshinder definieras enligt socialstyrelsen som den begränsning den innebär för en person i relation till omgivningen. En individs funktionsnedsättning görs synlig i kontakt med omgivningen. Själva funktionshindret finns i miljön i form av bristande tillgänglighet eller andra barriärer som kan begränsa möjligheten till delaktighet.
Många är beroende av färdtjänst (bra att den finns!) och vågar nu inte åka, träning och aktiviteter är inställda. Vardagen hemma blir monoton och avsaknad av social kontakt kan bli lika tung som en sjukdom i sig.
Att kunna gå och handla, se människor, ta en fika, träffar vänner eller arbeta, kan redan tidigare ha varit svårt.
Pandemin är en kris för hela samhället och den har kanske öppnat ögonen för hur skört livet är och hur betydelsefulla människor omkring en är.
Tänk lite extra på den som är ensam, isolerad och funktionshindrad. Ring, messa eller skicka ett kort!
Hillevi Andersson