Jag vill hemestra, uppleva guld och gröna skogar, men ångesten dånar i huvudet, när jag ser kalhygge efter kalhygge och det enda som står stadigt är jakttornen.
"Man ser inte skogen för alla träd” har en uppdaterad version: “Man ser inte skogen för det finns inga träd”!
Med guldruschen efter biobränsle ska skogen kammas ren, året om, utan hänsyn till häckande fåglar och andra arter.
Miljarder djur och insekter dör när skogsmaskinerna rullar in och kör sönder deras hem. Höga naturvärden, fridlysta djur och växter är sekundära. Finns det flis att tjäna, ska träden sänkas.
Sverige består till 70 procent av skogsmark, inklusive kalhyggen och årligen jämnas ytterligare en yta på 400 000 fotbollsplaner med marken.
Det finns 4 procent gammelskog kvar. Skogsindustrin säger att det aldrig funnits så många träd, men det är inte samma sak som skog.
Vart ska djuren ta vägen? Är det konstigt att de vandrar ut på vägar och in i folks trädgårdar, när deras hem förintats? 45–100 år gamla träd är borta och marken plöjd.
Befolkningen uppmanas att inte klippa gräsmattan, så blommor och bygga bihotell, för att rädda insekter, medan skogsägarna tjänar guld på att omvandla änglamark till monokulturer och kalhyggen.
70 procent av all skog blir engångsprodukter, påsar, muggar, men ofta kartonger till alla saker folk köper, som de nog inte behöver, det vi behöver är skog och biologisk mångfald!