Livet var vackert innan kriget började i mitt land, och vi tänkte alltid på vackra och trevliga saker. Men kriget började och jag var tvungen att lämna mitt land under svåra omständigheter.
På väg till Europa frågade jag vilket land som är bäst för ett anständigt liv i trygghet och säkerhet. De sade Sverige, eftersom Sverige ger permanent uppehållstillstånd till invandrare. Så jag bestämde mig för att komma hit.
När jag kom till Sverige fick jag problem när asyllagen ändrades och endast tillfälligt uppehållstillstånd beviljades. Jag kom före 24 november 2015. Migrationsverket beviljade familjer permanent uppehåll och detta drabbade många ensamkommande människor negativt.
Jag gick ofta till kyrkan för att lära mig lite svenska och träffa människor. Detta var innan jag började på sfi-kurs B, C och D. Jag har klarat min sfi om än med mycket svårigheter. Idag har jag både vanligt körkort och busskort och det går bra med svenskan.
Tyvärr har jag inte fått något jobb ännu. Men jag ska kämpa för att få ett jobb eftersom jag anser att Sverige är mitt andra hemland.
Jag fick vänta två och ett halvt år på att familjen fick komma hit, och de fick också endast tillfälligt uppehållstillstånd. Mina barn frågar mig när vi ska få svenskt medborgarskap. Jag säger snart, men jag vet inte när, tyvärr.
Jag skickade papper till Migrationsverket i september förra året för att ansöka om fortsatt uppehållstillstånd. Men de har inte fattat något beslut ännu.
Jag tycker att för att ha rätt att få medborgarskap, så måste man anstränga sig och försöka få ett arbete och kunna prata svenska. Jag är inte emot invandrare eftersom jag är migrant själv men vi måste vara ärliga mot det land som omfamnar oss alla.
Dessa ord kommer inte bara från mitt sinne utan från mitt hjärta också!
S.Ak 41