I dag när jag lämnade sonen på förskolan så såg jag ”Frånvaro: 11 pedagoger", ”Vikarie: 1". Hur är det här ens möjligt? Hur kan en enda vikarie täcka upp för elva pedagoger?
I december läste vi om en liten pojke som dog efter att ha fastnat med sin reflexväst på en förskola, otroligt tragiskt. Åtgärden här i Linköping var att förskolorna såg över sina reflexvästar. Sedan var det inte mer med det.
I grupper på Facebook kan man läsa om hur föräldrar är rädda att sätta sina barn i förskolan. Man läser om olyckor, om skador och situationer där personalen helt enkelt inte hinner se allt – svaret är att det inte finns nog med personal.
Samtidigt läser man om pedagoger som älskar sitt yrke, men ändå funderar på att lämna det. Inte för att de vill, utan för att de inte längre kan arbeta i en verksamhet där de inte får tid att vara pedagoger. De som en gång valde det här yrket för att få göra skillnad för barnen tvingas inse att resurserna för att driva en trygg verksamhet inte längre finns. Det är pedagoger som är otroligt kompetenta och medmänskliga som försvinner för att de inte längre orkar gå på knäna.
Jag ser eldsjälar som efter 25 år i förskolan ger upp. De tar med sig ovärderlig kompetens – relationsbyggande med barn och föräldrar, förmågan att se varje barns unika behov, en djup förståelse för hur verksamheten fungerar. De är pedagoger med erfarenhet, empati och professionalism. När ska nog få vara nog?
Att läsa om en personalstyrka som stressas sönder, som inte längre kan garantera barnens trygghet, är skrämmande. Att höra att personalen inte har råd att vara sjuka för att det inte finns vikarier – att det inte ens går att vara mänsklig utan att det påverkar barnens säkerhet – är oacceptabelt.
Vad görs åt det här? Förskolor kollar över sina reflexvästar när grundproblemet egentligen är för stora barngrupper och för liten personalstyrka. Vad spelar knäppet på reflexen för roll när det inte finns tillräckligt många vuxna för att kunna se alla barnen? Det är som att sätta ett plåster på ett sår – en symbolisk åtgärd i stället för att adressera det verkliga problemet. Grundproblemet är att barngrupperna är för stora och att personalstyrkan är för liten.
Hur mycket är ett barns liv värt? När ska våra barns säkerhet få vara prioritering nog för att faktiskt se över personaltätheten? När ska vi sluta acceptera att våra barns trygghet hanteras med snabba lösningar i stället för långsiktiga förändringar?
Våra barn förtjänar bättre. Vår förskolepersonal förtjänar bättre.
"En orolig mamma"
Svar från Linköpings kommun:
Jag förstår att du kan känna en oro och vill försäkra dig om att vi arbetar aktivt för att skapa en trygg och hållbar förskoleverksamhet för både barn och medarbetare på våra förskolor.
Vi är medvetna om att det finns utmaningar med bemanningen och det går inte att ersätta all frånvaro med timvikarier. Därför har vi som mål att öka andelen tillsvidareanställda och minska beroendet av timanställda, för att skapa en mer stabil bemanning även vid sjukfrånvaro. Dessutom har vi ett pågående arbete för att förbättra arbetsmiljön och minska sjukfrånvaron bland medarbetarna, då vi vet att detta är en viktig del i att skapa en trygg och fungerande verksamhet.
Att ha en säker förskolemiljö för våra barn är viktigt. Det handlar både om hur vi organiserar oss och hur den fysiska miljön ser ut. Reflexvästarna sågs över med anledning av den tragiska dödsolyckan, och användandet av dem hanteras utifrån den nytta de har för säkerheten i till exempel trafiken.
Vi vet också att många föräldrar upplever trygghet och nöjdhet med förskolan, vilket framkom i den attitydundersökning som gjordes i höstas där 96 procent svarar att deras barn trivs på förskolan och att det känns tryggt att lämna. Samtidigt tar vi oro och synpunkter på största allvar. Under 2025 tillförs mer resurser till förskolan, vilket gör att vi kan behålla medarbetare trots att barnantalet minskar. Det innebär att antalet barn per årsarbetare sjunker, något vi ser som en viktig förbättring.
Våra medarbetare gör ett fantastiskt arbete varje dag, och vi ser att deras undervisning och omsorg ger positiva resultat för barnens utveckling.
Om du har oro kring ditt barns situation på förskolan vill vi att du tar kontakt med rektorn på ditt barns förskola för dialog. Vi vill att du som förälder ska känna dig trygg när du lämnar ditt barn på förskolan och är mån om att ha en öppen kommunikation.
Helén Petersson, avdelningschef förskola