Svar på "Gör förskolan mer attraktiv", 22/5.
Läste med intresse Annika Krutzéns (M) inlägg om hur man får förskolan attraktiv, men jag måste tyvärr erkänna att jag kände mig lite förbryllad över hennes text.
Annika Krutzén vill ge pedagogerna (förskollärarna och barnskötarna) mer tid med barnen, och det är bra ... tror jag!
Jag är tveksam eftersom jag undrar vad pedagogerna gör som annan personal ska ta över?
Vi har avsatt planeringstid (utan barn) och i olika gruppverksamheter genomför vi det som planerats. Däremellan umgås vi med barnen, diskuterar, äter, byter blöjor, läser sagor, observerar och så vidare (pedagogiskt arbete) för att vid kommande planeringar arbeta fram ny gruppverksamhet. Allt detta flätas in i varandra. Detta kallas pedagogiskt arbete. Du lär dig hela tiden av barnen och du är hela tiden pedagog ... vid blöjbyte, vid sagoläsning, gruppverksamhet.
Vad av det jag nämnt ska tas över av ”nya yrkesgrupper”? Jag vill inte missa något av detta, eftersom det är mitt arbete.
Annika Krutzén skriver också att ”Vi behöver öka delaktigheten, förutsättningar för att göra ett bra arbete ... personalen ska känna sig delaktig i de förändringar som sker”. Vad menas med det? Efter mer än 40 år i barnomsorgen (kommunal och privat) har jag hört och sett det mesta. Jag tror att Annika Krutzén menar väl och vill se till att förskolan får mer resurser, men hon har för lite kunskap om hur förskolan fungerar och då blir det så luddigt.
Dessutom: för mig är det inte pedagoger och barnskötare. Utan vi är alla pedagoger.
Tor-Björn Lyrhed
pedagog (barnskötare)