Först lite bakgrundsfakta:

* Narkotikaomsättningen i Sverige uppskattas till upp emot 10 miljarder årligen.

* Sverige används till och med som ”transitland” för droger som skall fraktas vidare till andra länder. Sveriges hamnar är ett av naven i Europa för den omfattande kokainsmugglingen.

* Antalet ungdomar som testar droger ökar lavinartat enligt ständigt återkommande rapporter.

* Våra fängelser är överfyllda och tillströmningen fortsätter. Till och med i sådan omfattning att vi planerar för ytterligare tusentals fängelseplatser och platser i häkten för miljarder kronor. Samhällets kostnad för dessa platser är någonstans mellan 2,5 och 3,0 miljarder. Årligen! Och då är inte byggnationen av dessa fängelser inräknat. (Med reservation för att några av ovanstående fakta kan ha förändrats de senaste två åren, dock troligen inte till det bättre.)

Kriget om ”marknadsandelar” inom gängkriminaliteten pågår för fullt i vårt kära Sverige. I Sverige står politikerna relativt handlingsförlamade. Poliserna gör så gott de kan och lagför i dag många av dessa personer eftersom det verkar vara relativt ofta det handlar om snabba, inte alltför genomtänkta och planerade, vedergällningar.

Alla är överens om att detta måste sluta. Därför pratas det högt från vissa om bland annat:

* Mer resurser till polisen.

* Fler och bättre utbildade socialsekreterare.

* Flera integrationsprojekt.

* ”Vi måste nå ungdomarna i tidig ålder. Skolan har en viktig uppgift … Vi måste komma i kontakt med ungdomarnas föräldrar och så vidare."

Hur mycket av ovanstående som än görs så kommer det aldrig att eliminera ”grundproblemet”.

Hur gör vi det då?

Ja, genom att lösa själva grundproblemet förstås i stället för att hitta på åtgärder mot symptomen. Polisen gör ett jättejobb i dag, men de har ju bara resurser för att lösa symptomen. Vi måste lösa problemet precis där själva grundproblemet finns. Alltså vid landets gränser.

Flera tulltjänstemän och flera knarkhundar. Knarkhundarna är vårt absolut bästa verktyg i jakten på knarket. I dag kostar en ”utbildad” knarkhund cirka 250 000–300 000 kronor. I mina ögon en väl värd investering. Men då är ett problem tydligen att Tullverket i dag inte kan/vill betala lika mycket för en hund till en kennel som privatpersoner vill/kan göra. Hallå! Naturligtvis måste Tullverket få resurser för att investera i så många knarkhundar som möjligt.

Jag är fullt medveten att om man ska hitta det mesta av knarket vid våra gränser, kommer det innebära gigantiska fordonsköer in i landet. Än sen då! Då får det väl vara så. Betydligt bättre än hur det är nu.

Tullverket har med största säkerhet relativt bra koll på vilken typ av fordon som skall kollas. Och om det innebär att vissa lastbilar får stå två dygn vid gränsen och vänta så får det väl vara så. Ett ganska litet problem kan jag tycka i förhållande till den situation vi ser nu.

Till sist: Om tak, väggar och fönster läcker i mitt hus när det regnar och jag går inne i huset och torkar med pappersnäsdukar, kommer jag att få gå och torka livet ut. Tyvärr så tilltar bara problemet över tid.

Det enda riktiga är att gå upp på taket och laga läckan för att det skall upphöra.