Förtroendevalda i en kommunal nämnd sitter med ett ansvar för att verksamheten bedrivs enligt de mål som fullmäktige fastslagit. Som ledamot måste man då även kunna säga ifrån när nämnden inte har resurser och verktyg för att nå uppsatta mål. 

Partipiskan hör hemma i fullmäktiges budgetbeslut. I nämnder och bolag bör man jobba mer tillsammans över partigränser för att uppfylla målen. För arbetsmarknadsnämnden i Linköping gäller ett mål om att antalet hushåll med försörjningsstöd ska minska. 

Utvecklingen har under året gått åt fel håll, vi har idag 100 fler, totalt 3 200 hushåll med försörjningsstöd. Orsaken är dels att nämnden inte har haft tillräckligt med resurser, pengar till löner, för att sätta fler i arbete och dels för att HR-funktionen sätter upp hinder för jobb inom kommunen. En somalisk fembarnsmor bedöms inte som kvalificerad att arbeta med barn på en förskola. De höga hindren drabbar även svenskfödda med olika fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar.

Mot denna bakgrund gjorde Liberalernas ledamöter i nämnden en protokollsanteckning där man konstaterade att det saknas 50 miljoner i budgeten för att sätta 500 personer i arbete med  lön. I en kommun där överskottet under 2019 hamnar på drygt 800 miljoner är det rimligt att satsa på jobb till långtidsarbetslösa. Ska vi komma tillrätta med utanförskap är lönearbete väsentligt, gratisjobb i form av praktik, ofta utan möjlighet till anställning är inte motiverande. 

Vi behöver jobb inom kommunen där man dagligen umgås med svenskfödda. Jobb som fungerar som brygga ut på arbetsmarknaden eller vidare utbildning. Detta är den politik L gått till val på och som även utgör en av de viktigaste punkterna i alliansens program.  L i arbetsmarknadsnämnden står fast vid att 500 jobb med lön är en förutsättning för en positiv utveckling i Linköpings utanförskapsområden.

Jaleh Ramezani (L)
Michael Cocozza(L)