Svar på debattartikeln "Stoppa jakten på lodjur – naturen sköter sig bäst själv" (21/1):
Rovdjursföreningen skriver att ”lodjur orsakar väldigt lite problem ... i snitt dödas 8 får per år av lodjur”.
Vi känner inte alls igen oss i den beskrivningen. År 2019 hittade vi vårt första rovdjursangrepp. Ett av våra avelslamm, sannolikt sargat och dödat av ett lodjur. Angreppet blev godkänt av länsstyrelsen.
Några veckor senare revs två av våra tre baggar på ett naturbete. Länsstyrelsen kunde se att djuren var rivna, men kunde inte konstatera att det var ett rovdjursangrepp: ”Det kunde inte uteslutas att det var en hund”. Ingen ersättning för de väl utvalda och dyra baggarna och inte heller någon notering i statistiken.
Sommaren 2023 var det åter dags att upptäcka ett rivet lamm. Angrepp av lo kunde konstateras och ersättning utbetalades. Ett par dagar senare (förmodligen i samband med angreppet på nämnda lamm) fann vi vår välmeriterade avelstacka riven i den steniga terrängen på ett stort naturbete. Djuret var nästan uppätet och vår erfarenhet sa oss att vi aldrig kunde få det godkänt som rovdjursangrepp. Ännu ett djur som inte hamnar i någon statistik.
Den statistik som hänvisas till visar knappast antalet rivna djur. Den visar antal djur, som länsstyrelsen godkänt – inte de faktiska angreppen.
Det stora problemet, som Rovdjursföreningen uppenbarligen inte ser eller vill förstå, är den oro som djurägare, numera tvingas leva med. När rivs nästa lamm? Tillsyn och stängsling tjänar föga!
De rivna fåren befann sig på ett naturbete med fårstängsel och eltråd cirka 1,20 meter över marken. Lodjuret hoppar lätt över ett rovdjursavvisande stängsel. Vi som fårägare känner oss maktlösa.
Vi vill vårda våra naturbeten och hindra dem från igenväxning. Vi har av länsstyrelsen fått kvitto på höga naturvärden med värdefull biologisk mångfald – i många fall hotade arter.
Betesdjur – i vårt fall får och nöt – är här de bästa naturvårdarna. Det växande hotet från rovdjur skapar en daglig stress och ständig oro. Vi, och många fårbönder med oss, frågar hur länge vi skall orka!
Vi står i dag inför ett framtidsval: Skall vi i framtiden behöva se mörk granskog in på stugknuten? Eller ska man låta oss ha betesdjur, som hjälper oss att behålla det öppna landskapet med dess artrikedom, insekter och smådjur – men då krävs att drastiskt minska rovdjursstammen!
Vi har sedan 25 år haft ett uppskattat inslag i landskapet med våra gotlandsfår. Förutom, att de tycker om att vara ute och vara naturvårdare, har de hjälpt oss att föra lantrasen framåt i avel på skinnsidan. Kanske hade det rivna lammet också blivit vårt nya vinnarskinn på Skinn-SM!
Rovdjursföreningen oroar sig över licensjakt på fyra djur. Vi oroar oss över den kraftigt växande lodjursstammen!