I media haglar skällsord över förskolan Kärrbacken i Motala efter att det blivit en riksnyhet att barnens luciaframträdande inför föräldrar och släkt ställs in.
Jag tycker att det är hög tid att höja blicken och se längre än till de invanda sätt att fira lucia som många vuxna krampaktigt klamrar sig fast vid. Var finns förtroendet för att förskolans personal och ledning kan fatta adekvata beslut rörande hur den pedagogiska verksamheten ska utformas?
Handen på hjärtat, för vems skull ska små barn i åldrarna ett till fem år framträda inför en stor församlad skara? Jag anser som förälder att förskolor som väljer att ha ett eget internt firande av lucia visar på ett genuint barnperspektiv.
Som förälder till barn i förskoleåldern minns jag den stress och trängsel som ofta rådde i samband med ombyte till dräkter och särkar. Jag minns de barn som var stressade, ledsna och obekväma och som inte ville stå uppradade inför en publik och sjunga.
Under hösten skickade vår förskola ut information om att det i år kommer att ordnas ett internt firande av lucia på förskolan. Jag välkomnar detta beslut och är trygg med att pedagogerna är kompetenta nog att göra bedömningen att det är ett beslut fattat för barnens bästa. Ett eget firande på förskolan kan bli nog så minnesvärt för barnen och samtidigt mindre kravfullt än ett firande inför publik.
Det finns ju inget som hindrar att föräldrar och barn som vill fira lucia på ett särskilt sätt gör det på fritiden, som ett alternativ till det framträdande på förskolan som med barnens bästa i fokus uteblivit i år.
Cecilia Andreasson