Linköpingsbon: Tränare – sluta favorisera era egna barn

För oavsett prestation eller träningsnärvaro är de favoriserade spelarna ändå alltid givna i uttagning till match, speciellt de matcher som ”gäller” lite mer, skriver en Linköpingsbo.

För en spelare kan lagidrotten vara det enda stället där barnet/ungdomen blir sedd och känner att den lyckas. Att då ha tränare som bedriver favorisering av vissa spelare kan få stora konsekvenser för spelarens psykiska hälsa och tro på sig själv, menar insändarskribenten.

För en spelare kan lagidrotten vara det enda stället där barnet/ungdomen blir sedd och känner att den lyckas. Att då ha tränare som bedriver favorisering av vissa spelare kan få stora konsekvenser för spelarens psykiska hälsa och tro på sig själv, menar insändarskribenten.

Foto: Fredrik Sandberg/Ørn E. Borge/TT

Insändare2024-12-09 05:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

När ska barn- och ungdomsidrotten sluta präglas av tränare som är föräldrar och som utövar favorisering av sina egna barn? Tränare som själva tycker att laget ska vinna till varje pris, även om det resulterar i att man tappar spelare i ung ålder. Spelare som kanske hade varit de som utvecklats mest på sikt, men som kom i skymundan av tränarnas egna barn och barnens närmaste kompiskrets – och därför aldrig fick chansen till utveckling då deras motivation till att fortsätta försvann på grund av tränarnas agerande. 

Inte sällan är det spelare som är på varje träning, kämpar lika mycket som alla andra, men som tränarna inte ger lika mycket uppmärksamhet eller speltid på matcher. 

Att träna barn och ungdomar är inte lätt alla gånger, men en otroligt viktig och ansvarsfull uppgift som kräver kunskap – inte bara inom just den idrotten, utan även kring barn och ungdomars utveckling – både fysiskt och psykiskt. För en spelare kan lagidrotten vara det enda stället där barnet/ungdomen blir sedd och känner att den lyckas. Att då ha tränare som bedriver favorisering av vissa spelare kan få stora konsekvenser för spelarens psykiska hälsa och tro på sig själv. 

Även för de spelare som favoriseras finns negativa konsekvenser då övriga lagkompisar, föräldrar, mötande lags spelare och tränare pratar om det. Att dessutom inte få kämpa för en plats på samma villkor riskerar att hämma utvecklingen hos dessa spelare. För oavsett prestation eller träningsnärvaro är de favoriserade spelarna ändå alltid givna i uttagning till match, speciellt de matcher som ”gäller” lite mer. Vad signalerar det både till de favoriserade spelarna och de icke favoriserade spelarna i laget?

Ska barn/ungdomar redan i ung ålder behöva bli varse om att prestation och hårt slit på träningarna inte är det som premieras? 

Jag ber er tränare, sluta favorisera era egna barn, deras närmaste kompisar och låt alla spela under samma villkor. Då kommer ni slippa förlora fler spelare till andra föreningar eller i värsta fall, att spelare slutar helt med sin idrott på grund av konsekvensen av ert agerande.