Svar på nyhetsartikeln "Lotsen kan läggas ned: Det här betyder allt för mig" (26/2):
Varje månad besöks Lotsen av mer än 100 personer med psykisk ohälsa och skapar meningsfulla aktiviteter samt ett socialt sammanhang. Verksamheten är en väg in i samhället och bidrar till minskad isolering.
Många med psykiska funktionsnedsättningar är understimulerade, passiva och ensamma samt har svårt med engagemang och initiativförmåga. Känslor av skam är vanliga och utanförskapet är stort. Samhället sviker med otillräckliga sociala insatser. Dessa personer är stigmatiserade i samhället. Denna grupp marginaliseras!
Utan struktur i vardagen uppstår ofta en försämring eller stagnation av deras utveckling och tillfrisknande.
Linköpings kommun ska spara 100 miljoner i kommande budget. Genom att stänga Lotsen sparas 4 miljoner. Men vad kommer denna besparing att kosta kommunen i det långa perspektivet när de som vistas på Lotsen mår sämre? Risken är att det i slutändan krävs större resurser från kommunal omsorg.
Kommunen borde skämmas som tycker att en lösning är att stänga Lotsen.
Det handlar om människors liv! Människor som redan står långt ner på samhällsstegen och behöver denna verksamhet. Denna grupp har svårt att få sina röster hörda och tas sällan på allvar. Lotsen bryter isolering, minskar ensamheten och bidrar till tillfrisknande. Utan verksamheten riskerar deras liv att raseras. Kommunen lovar att deltagarna på Lotsen ska bli hörda och erbjudas ny sysselsättning. Men alternativen är obefintliga.
I de nationella riktlinjerna för vård och stöd vid schizofreni och liknande tillstånd (2022) står att Socialtjänsten bör erbjuda anpassad, daglig sysselsättning med individuell målsättning och uppföljning för personer som inte vill eller kan studera eller arbeta (prioritet 3).
I Linköping är det endast Lotsen som kan erbjuda detta. Varken Hantverkshuset (med bredare målgrupp) eller Trappan (där inriktningen är studier) kan det.
Varför ska en fungerande verksamhet som dessutom uppfyller de nationella riktlinjerna stängas? Deltagarna och anhöriga protesterar och förklarar vilken katastrof en stängning skulle innebära för deras psykiska hälsa och välmående. Samhället måste stå upp för denna grupp. Kommunen får inte bidra till isolering samt blunda för prioritering i de nationella riktlinjerna!
Kommunen menar att verksamheten inte är lagstadgad. Men det är inte ett rimligt argument när människors liv ödeläggs!
I Socialstyrelsens utvärdering av riktlinjerna fann man att de inte efterlevs och att människor inte får den hjälp de behöver. Det påvisades brister i tillgång till samordnade psykosociala insatser via socialtjänsten.
Socialstyrelsen ger årligen bidrag enligt (2009:955) som ska tillhandahålla meningsfull sysselsättning till personer med psykisk funktionsnedsättning. Målet är, enligt 1§, att stärka kommunernas insatser för varierad sysselsättning, ökad valfrihet genom utökat bredare urval.
Linköpings kommun! Tycker ni att målen uppfylls om Lotsen stängs?