Svar på krönikan "Många vill se ett större, urbanare och tätare Linköping" (3/7):
Jag blev väldigt upprörd när jag läste Christian Gustavssons ledare i morse.
Speciellt orden ”Grässträngen mellan Djurgårdsgatan och Stolplyckan, trots att den inte kan saknas av fler än en handfull hundrastare.”
Varför denna hysteri att bygga igen varenda gräsyta?
Varför måste Linköping så nödvändigt bli en storstad? Hur roligt är det med hus ända fram till gatan överallt?
Varför kan inte Linköping vara en precis lagom stad? Detta underbara svenska ord. Har Christian Gustavsson och stadens politiker missat alla förändringar i vår miljö med varmare klimat och häftigare regn.
Om varje grön yta byggs igen har regnet ingenstans att ta vägen och vi såg nyligen ett program ifrån stora städer i Sydamerika där man tvärtom försökte plantera åtminstone några träd och få små grönytor i de stora städerna för att få bättre luft, men framför allt för att få ner temperaturen mellan husen. Men dessa rön har tydligen gått Linköpingspolitikerna förbi.