Tinnis.nu och Almstriden 1971: Almarna står kvar – 52 år senare. Tjänstemännen sa att det inte gick att ha almarna kvar. Dessutom skulle de snart dö ändå. De var gamla och ruttna. Mats Hulth har som borgarråd i Stockholm en bred erfarenhet av kommunala beslut. Han skriver i boken ”Stockholmare är också människor – fast fler” att aldrig mer lita på tjänstemännens redovisningar.
Om ni inte minns eller var för unga så handlade det om att dra tunnelbanan under Kungsträdgården i Stockholm. Det fanns ingen annan möjlighet, sades det.
Likheter? Olika uppfattning om bäcken (Tinnerbäcken) som ska lyftas i dagen med otjänligt badvatten, stora oredovisade variationer på hur flödet ska rinna och avskilja möjligheten till gemensamhetsytor mellan det nybyggda badhuset (Tinnerbäcken) och den konstgjord badsjön (Tinnerbäcken), som är förslaget. En opinion vill något annat, ha bäcken i kulvert där (det nu otjänliga) vattnet kan rinna utan frestelse till bad eller hinder för området att bli en sammanhållen trivsam badmiljö samt en större badsjö.
Vore väl klädsamt om politikerna tar en sista fundering och även redovisar om tjänstemännens förslag innebär större eller mindre kostnader.
Som sagt, den erfarne politikern säger i boken att lyssna på uppdragsgivarna innan beslut. Då slipper man ångra eller bli betraktad som om man inte följer demokratiska regler. Han tar fler exempel som han ångrar. I ett väl genomarbetat beslut där politikerna har lyssnat före har man gått så långt det är möjligt.