Regionen har som myndighet för hälsa och sjukvård och som länets näst största arbetsgivare ett särskilt ansvar att gå före när det gäller att ta vara på alla människors förmåga och rätt till arbete. Detta uttrycks också i ett stort antal styrdokument.
Frågan är vad dessa fina ord är värda när de ställs mot en ekonomisk kalkyl där man strikt avgränsar sitt uppdrag?
Särskilt hårt drabbar nedskärningarna den personal med olika former av begränsad arbetsförmåga som utför ett viktigt, många gånger ”osynligt” jobb, men fungerar som ”smörjmedel” inom vården. Eftersom dessa redan har prövats utan framgång mot många arbeten innan de hittade ett arbete som var perfekt (enligt Arbetsförmedlingen med flera) och inte kan jobba direkt i vården, har de väldigt små möjligheter på dagens arbetsmarknad om de förlorar jobbet.
På US finns en sådan stödfunktion i form av ledsagarservice. Denna verksamhet avlastar i dag ordinarie vårdpersonal, kommunerna som slipper avsätta boendepersonal som följeslagare, eller anhöriga som måste ta ledigt för samma sak. Verksamheten borde rimligen ses som en win-win situation för alla, både ekonomiskt och mänskligt.
Nu har regionens politiker beslutat om nedläggning och man räknar att genom uppsägning av nio personer spara 1 miljon/år!
Man blir då nyfiken på hur den kalkylen ser ut:
* Vad kostar missade mottagningsbesök?
* Vad kostar vårdpersonalens tidspillan på att hämta och lämna?
* Vilka extrakostnader hamnar på kommuner och anhöriga?
* Vad kostar det att skicka tillbaka personalen till arbetslöshet, isolering och vissa fall direkt till vårdkön?
Jag noterar samtidigt att regionen lägger tiotals, ja, kanske hundratals miljoner på tomma lokaler som man aningslöst skrivit långtidskontrakt på och nu inte behöver på grund av nedläggning. De skattemedlen hade kunnat användas bättre.
Alla myndigheter och organisationer kan naturligtvis hävda att vissa uppgifter inte är deras huvuduppdrag. Men om alla snävar in och anser att ”någon annan” ska göra jobbet. Vem tar då ansvar för helheten?
Noteras bör också hur liberalerna nu även på regional nivå övergett en av sina, historiskt sett, viktiga hjärtefrågor. Nämligen som ett parti som stått upp för personer med särskilda behov och synnerhet personer med funktionsnedsättning. Skäms liberaler!
Till sist. Svaret på frågan om vad den nyligen framtagna folkhälsostrategin och andra styrdokument har för betydelse när det kommer till ”kritan” har nu visat sig.
Jan Björfeldt
Svar från Region Östergötland:
Ledsagarservice har till sin konstruktion varit en arbetsmarknadsåtgärd inom ramen för ett avtal med Funktionsrätt Sverige. Gruppen har genom sin roll som ledsagare på US bidragit till värdefull och uppskattad patientnytta. Vi instämmer med insändaren att detta arbetsmarknadssamarbete är ett bra exempel på win-win och vi är därför de första att beklaga att det denna gång tyvärr inte har gått att hitta en långsiktig konstruktion för detta. Vi har tidigare varje gång lyckats hitta en lösning för ledsagarservice, men i den nuvarande ekonomiskt kärva situationen i Region Östergötland slimmas administrationen och en ny lösning har tyvärr inte gått att få fram.
Bakgrunden till Regionstyrelsens ärende och beslut att inte förlänga avtalet har sin grund i en utredning som gjorts som visar på att det inte finns någon extern finansiär för denna tjänst och då Region Östergötland inte har ett arbetsmarknadspolitiskt uppdrag, saknas incitamenten för en långsiktig lösning för verksamheten i sin nuvarande form. Förändringen hänger alltså inte ihop med varslet som har lagts. Däremot har Region Östergötlands allmänt tuffa situation betydelse för beslutet, särskilt eftersom det redan finns andra alternativ för patienter som behöver själva ledsagningsbehovet.
Röda Korset har en frivilligverksamhet som bemannar Södra entrén vid US samt O-huset under dagtid på vardagar, med uppdraget att hänvisa patienter och till viss del ledsaga dem. Därutöver finns Inre logistik–transport som är Region Östergötlands egen tjänst som bland annat kan utföra ledsagningar vid behov. Dessutom avsätter vårdinrättningen i vissa fall själva personal för att hämta och lämna patienter. Rätten till ledsagning utgår från respektive huvudmans uppdrag och ansvar enligt LSS och Socialtjänstlagen. I de fall ansvaret ligger på regionen har Region Östergötland alltså flera olika alternativ.
Ledsagarservice startade 2017 med medel från Arvsfonden, samordningsförbundet centrala samt nuvarande finansiärer Region Östergötland, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan. Under åren har Arvsfonden och samordningsförbundet dragit sig ur samarbetet och stödet från Arbetsförmedlingen har successivt minskat. Vi har hela tiden sett ledsagarservice som en arbetsmarknadspolitisk win-win-lösning för patienterna på US, men den bygger på samverkan som i dag tyvärr inte står till vårt förfogande och detta är vi de första att beklaga.
Andreas Westöö (L), 1:e vice ordförande regionstyrelsen