Så, av vilken anledning kan inte våra bilister ställa in 40, 50 eller 70 km/tim på hastighetsreglaget för aktuell sträcka och hålla denna fart? Ska det vara så svårt? Dels tryggar det säkerheten på våra gator och vägar, dels sänker man bränsleförbrukningen på våra fordon och skyddar vår miljö. Inte så dumt det heller!
Poliser som håller kontroll på bilisternas framfart ska stanna dessa om de framför sina fordon i för hög fart. Medan han utför detta arbete passerar andra fordon som också håller för hög fart. Polismannen i tjänst är fullt upptagen med att skriva ut böter för den bilist som han just hade ”haffat”. Effektivt? Nej, inte alls.
Trafiksystemen i andra länder i Europa registrerar med hjälp av automatiska kameror, de fordon som framförs med för hög hastighet. Ett foto från det aktuella tillfället och en böteslapp postas oftast samma dag och går till fordonets ägare. Vem som framförde fordonet är helt ointressant. Ägaren skall alltid betala dessa böter, oavsett det var hans hustru eller någon annan i familjen som utförde detta ”trafikbrott”.
I Storbritannien har man under de senaste decennierna installerat tusen och åter tusen kameror utmed huvudvägarna och inne i städerna. Polisen noterar allt som händer och skickar ut förstärkning om det finns behov. Deras fordon är försedda med kameror som noterar ett fordons registreringsnummer. Om nummer och bil inte klart kan sammankopplas, jagar polisen ifatt och stoppar det misstänkta fordonet.
Längs med våra större vägar har Trafikverket sedan tidigare satt upp kameror som kan registrera eventuella fortkörare. Men det finns i dagsläget även ett krav på att man ska kunna identifiera föraren av det fordon som har överträtt rådande hastighetsbegränsning. Men vad gör då denne för att klara sig? Jo, han tar på sig en tomteluva. Så bra. Då är det ingen som kan identifiera föraren, och då går han naturligtvis fri.
Fritz Widqvist