Barn har sina rättigheter. Självklarhet som genom barnkonventionen är säkrad i Sverige. Och så skall det absolut vara!
Men att handskas med den, använda rätt och veta och förstå vad det innebär, är inte en självklarhet.
Det är lätt att barn missförstår vad hens rättighet verkligen betyder. Det är lätt att misstolka den till att barnet har rätt till mycket, även till negativa handlingar som kan såra andra. Att ett barns rättighet inte betyder bland annat att avsky och hata en förälder bara för att den sätter ramar och gränser. Därför är det vi "kloka" vuxna som är skyldiga att med kärlek och omsorg lära barnen vad begreppet innebär. Lära dem att visa respekt inte betyder att tappa sina rättigheter genom att inte kunna uttrycka sina negativa känslor helt fritt. Vara till exempel grym och hjärtlös eftersom det sägs att barn har rätt till sina känslor, oavsett vilka?
Bland barns rättigheter finns även föräldrarnas skyldighet att vägleda sina barn. Men är det i verkligheten så? Vågar vi? Utan oro att bli anklagade för att kränka barnens vilja?
Ibland kan även samhället, vuxna och olika myndigheter tappa kontrollen över vad barns rättigheter betyder. Att lära barn: "Det är alltid du som bestämmer och allt skall vara enligt dina villkor ..." är ett mycket vridet och farligt påstående. Nej, rättigheter betyder inte anarki.
Hur kommer annars dagens barns vuxna liv att se ut, om de inte får lära sig vad ordet rättighet verkligen innebär. När de inte längre är barn och inte kommer att kunna bestämma och avgöra allt själva, vilket dagens samhälle lär dem och uppmanar dem till.