Enligt Corren 1 mars får Wienerbageriet ensamrätt på att leverera bröd till minnesstunder som hålls i Folkungabygdens pastorats lokaler. Detta är olyckligt av flera skäl.
Bland annat förutsätter det att Wienerbageriet kan leverera allt som övriga leverantörer kan leverera, till samma eller bättre pris och kvalitet. Så kan vara fallet, men det är inte självklart.
Om ett sorgehus skulle abonnera Wienerbageriet för en minnesstund, bör givetvis också brödet köpas där. Det vore inte heller märkligt att ta ut en mindre hyra av dem av kyrkans medlemmar som vill använda sitt församlingshem för en privat samling, såsom en minnesstund. Men att tvinga dem att bidra till Wienerbageriets vacklande ekonomi, är besvärande.
Bakgrunden som pastoratets företrädare ger till beslutet är, enligt Corren, att ”Vi lånar ut dem [lokalerna] gratis till dem som är medlemmar i kyrkan”. Min uppfattning är att det ”vi” som lånar ut lokalerna inte är anställda och förtroendevalda utan samma ”vi” som lånar dem, nämligen den lokala församlingen som består av sina medlemmar. Och det är dessa medlemmar som genom kyrkoskatt och kyrkoavgift och ideellt arbete en gång gjorde bygget av dessa lokaler möjligt, på många håll är deras oavlönade arbete fortfarande oumbärligt för att driva lokalerna.
Lars Lingius
Skänninge