Varje dag omges vi av bilder av perfekta smala kroppar, reklam för olika dieter och i skolan får vi höra om vikten av att röra på sig och äta nyttigt. Enligt socialstyrelsen lider i dag 190 000 personer av någon form av ätstörning varav uppskattningsvis 60 000 inte har sökt hjälp av vården.
Definitionen av en ätstörning är att ha problem med mat och ätande. De vanligaste ätstörningarna är anorexi, bulimi, hetsätningsstörning och ospecificerad ätstörning. Den som har en ätstörning mår ofta mycket dåligt och kan bli allvarligt sjuk. Det är därför som skolan måste undervisa och därmed förebygga ätstörningar.
En studie som Hjärnfonden gjort visar att ätstörningar tillsammans med andra hjärnsjukdomar per år kostar samhället 165 miljarder kronor. Att undervisa, och därmed förebygga att dessa ätstörningar uppstår, kommer att minska denna siffra. Nu pratar vi bara om den faktiska kostnaden i pengar, men både den som är sjuk i en ätstörning och dennes anhörigas lidande går inte att sätta ett pris på.
I skolämnet Idrott och hälsa finns delar som behandlar kroppsideal i samhället, men inte specifikt ätstörningar. Om en individ aldrig har fått lära sig att ens beteende kring mat, vikt och träning – det som ska vara hälsosamt – kan gå till den graden att det blir ohälsosamt, så är det svårare att veta att man måste söka hjälp. Om individen inte söker hjälp så kan hen inte heller få hjälp och bli bättre.
Det finns en rädsla att om man börjar undervisa om ätstörningar kan det trigga en för övrigt frisk person att bli ätstörd. Ja, risken finns som med allt annat. Men att prata om det vara en förebyggande åtgärd som ger den framtida generationen en mer kritisk inställning till bland annat reklam om viktnedgång och kunskap om varningstecken att se upp för vid en begynnande ätstörning.
Vad händer när det nyttiga och hälsosamma blir skadligt? Vad händer när räknandet av näringsämnen och kalorier går till det överdrivna? Vad händer om allt detta får oss att sluta äta?
Jag har en ätstörning och jag önskar att skolan hade gett mig tips om varningstecken och när det var dags att söka hjälp. Det är därför som skolan måste undervisa och därmed förebygga ätstörningar.