Var det inte gamle Dickens själv som trädde in på scenen och började läsa sin saga från 1843? Illusionen var fullständig. Nej, det var Christian Zell, som med övertygelse och auktoritet föredrog den älskade moraliteten och därmed lade grunden till en vacker föreställning som helt fångade publiken.
Den andra huvudpersonen var dirigenten Marie Rosenmir, som gjorde ett av sina alltför sällsynta besök i sin gamla hemstad. Hon är född och uppvuxen i Linköping. Framför sig hade hon Norrköpings symfoniorkester och tre sammanslagna körer. Då fordrades hennes tydliga slagteknik med stora rörelser, vilket tycktes fungera alldeles utmärkt. Det gjorde det också i varje känslig nyans tillsammans med barytonsolisten Jakob Högström.
I avbrotten i läsningen fick publiken lyssna till ett generöst urval engelska julsånger, vilka numera är välkända hos oss och kan inkluderas även i vår kulturskatt. Åtminstone en av dem återfinns i vår psalmbok.
Så återstår bara att hoppas på att konserten kan bli ett givet årligt inslag i våra julförberedelser. Och att då Marie Rosenmir intar hemmaplan.