Vårt samhälle har förändrats i rasande takt de senaste åren. Våld och hänsynslöshet präglar vardagen. Har något viktigt gått förlorat, när allt förändrats så fort? Vi behöver många fler poliser med god utbildning i de nya förhållandena. Men jag tror att det också är dags att fråga de poliser som var med förr. Finns det något i historien, som är värt att ta till vara?
Under min aktiva tid besökte poliser skolan flera gånger per termin: trafik-kunskap på lågstadiet, skolpolisutbildning på mellanstadiet, självskydd, mopedutbildning och mot narkotika på högstadiet. Dessutom kom kvarterspoliserna in på fika i lärarrum och skolmatsal med jämna och ojämna mellanrum. Det var närhet och igenkännande.
Hemvärnet! Smaka på det ordet. När nu kriget i Ukraina får oss att mobilisera och många vill gå med i hemvärnet kan man fundera över om inte detta också är något för ”kriget” på hemmaplan.
Bostadsområdets hemvärn skulle kunna vara ett hemvärn utan vapen, hjälmar, visir och uniform. Skäggetorps hemvärn kan bestå av dess aktiva mammor och förhoppningsvis pappor, folk från svenska kyrkan, muslimska föreningar, skola och affärsidkare med flera. Unga och gamla. Utbildning kan ges i självskydd, brandförsvar, första hjälpen med mera, som också kan samordnas med andra bostadsområdes hemvärn; en del i kampen mot segregationen.
När nu kriminella, som Rasmus Paludan (är man kriminell om man är orsaken till upplopp och angrep mot ordningsmakt?) vill bränna koranen på ”bästa” tid och plats och den svenska demokratin inte kan avstyra det, bör första mötet för honom och andra med onda avsikter vara, att bli väl mottagna av bostadsområdets hemvärn, som står frågande inför besöket. Vem skall ”besökarna” kasta sten på? Vilka bilar skall de bränna?
Kanske är detta en förenklad bild av sakernas tillstånd. Men kan hemvärnet få människor att känna att de själva är med i försvaret av sitt bostadsområde är det gott nog.
Jag hoppas att detta kan få vara med i den diskussion som måste föras för en förändring av vårt samhälle i en god riktning.