Att barn ska kunna ha en rolig, glädjefylld, hälsosam möjlighet att på samma villkor kunna ha samma utbud av fritidsaktiviteter i sin närmiljö är väl självklart?
Tyvärr har vi en stor grupp invånare som inte på långa vägar har samma möjligheter. Det handlar om barn med NPF-diagnoser (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar) och deras anhöriga. Det här är inte acceptabelt. De ska kunna veta att de är lika viktiga som alla invånare i samhället.
För att föräldrarna/vårdnadshavarna ska klara av vardagen och livet och få en stunds andningsutrymme, får familj och vänner avlösa tillsynen, vilket för vissa barn med NPF kräver full kontroll – 100 procent av tiden. Punktmarkering gäller.
Problemet är att det är mycket begränsat med alternativ var man kan vara med barnen och känna sig säker att barnet inte springer iväg. Vattendrag och trafik är intressanta, men livshotande ställen som finns överallt i Linköping som i alla städer. Flera med diagnos har en benägenhet att "rymma", det vill säga sticka iväg när de ska vara ute för lek och skoj eller bara vistas utomhus.
Någonstans i Linköping bör det skapas ett instängslat lek- och rörelseställe för barn och ungdomar med NPF-diagnoser, men som givetvis kan vara till nytta för alla.
Andra föräldrar behöver inte tänka ut var de ska ta vägen för att vara ute och ändå vara säkra. De kan gå med sina barn till lekparker, fritidsområden, badstränder, skogen, hagar med mera. För barn som känner behov att springa iväg finns inte många val. Föräldrar till de här barnen har ofta ett rent helvete att ge barnen den rörelsestimulans de behöver för att kunna må bra och minska ångesten och stressen – både hos dem själva och barnen.
En fråga finns just nu ute få Correns facebooksida angående förslaget att riva Abisko centrum för att bygga fler bostäder. Vårt förslag är att ta tillvara på området för en rörelse- och lekpark som kommer alla invånare i kommunen till godo.