Kommunen går en halv miljard bättre än väntat, men nämnderna får inte mer pengar. Ändå ska vi som jobbar i verksamheterna räkna oss som ”lyckligt lottade”. I en rik kommun där skolorna ändå blöder ekonomiskt läggs inga första förband. I stället ska vi jaga tusenlappar genom att inte köpa in nya läromedel, och genom att banta ner personalstyrkan och låta de lärare som är kvar hantera utagerande elever bäst de kan, och samtidigt hjälpa elever som knappt kan läsa, tillsammans med elever som slänger ur sig en uppsats med ena lillfingret, att utvecklas på sin nivå i samma fullproppade klassrum. Men vi är ändå lyckligt lottade, för i kommunvärlden finns det de som har det ännu sämre!
Det sticker i ögonen.
När de styrande gör studiebesök ser de verksamheter som ”önskar” större budgetramar. Ja, låt oss önska runt i ring! Låt oss bortskämt drömma om att ha tillräckligt med tid för varje elev, eller åtminstone att få gå på toaletten mellan lektionerna. Om att de elever som har behov får de resurser tilldelade som är deras lagliga rätt. De styrande är ju klädsamt ”ödmjuka” inför dessa ”önskningar”. Hur denna ödmjukhet egentligen tar sig uttryck, det tar vi en annan gång. Åt alla lärare en god vilja! Med den viljan ska vi möta behoven i den ordinarie undervisningen med hjälp av den ena efter den andra modepedagogiken. Alla lärare skall vara speciallärare, för då räcker pengarna.
Behovet finns där (så det är inte bara en önskan, det är behov trots allt?) men vi är lyckligt lottade trots att behoven inte uppfylls. Guldbiljetten som alla elever ska få enligt kommunens vackra visioner kan ersättas med kattguld, så kan vi fortsätta låtsas vara lyckligt lottade. För här blir idéer baske mig verklighet, så länge de ryms inom en väldigt stram budget.
Det sticker i ögonen!
Beslut och åtgärder som fattas om nämnderna ska vända siffrorna. Jag antar att det är de ekonomiska siffrorna som avses. Siffrorna vad gäller behörighet till gymnasiet, eller trivsel och trygghet på skolan, eller utanförskap – de är av underordnad betydelse. Den socioekonomiska kostnad som genereras av bristerna i skolan läggs på framtidens konto. Det är för den framtiden som vi sparar pengar nu, eller? Fast när den framtiden är här, då gäller det nog att hålla hårt i pengarna inför ännu svårare tider som stundar, och när de väl kommer gäller det att hålla ännu hårdare i pengarna.
Ni får ursäkta, men det sticker hårt i ögonen. Snart kanske det blir jag som sticker i stället.