Det kanske känns som en självklarhet att kunna gå till affären och köpa en mjölk, den står ju alltid där i kyldisken. Mjölken dyker dock inte upp magiskt; att producera mjölk kräver en ko som i sin tur behöver mat som odlas på betes- och åkermark. Detta kanske känns naturligt, men vad som inte är det är att långt ifrån all mark lämpar sig för att bli åker/bete.
I Sverige finns det en högst begränsad areal med åkermark som är riktigt bra att odla på, där marken låter växternas rötter ta upp näring och som ger en god skörd. Runt Linköpings trakt finns bland den bästa åkermarken – till och med ur ett internationellt perspektiv – och borde ses som en mycket begränsad och unik resurs som möjliggör att vi kan få mat såsom mjölk, ägg, bröd, potatis och så vidare på våra bord.
Särskilt i dessa tider är det extra viktigt att värna om vår mark, då det inte är säkert att man kan förlita sig på att andra länder kan försörja oss, för maten kan de ha ett behov att behålla för sig själva! Detta kommer sannolikt bli ett växande problem, då klimatförändringar redan nu försämrar förmågan att odla i flera delar av världen på grund av förändrade nederbördsmönster och att värmen i sig förstör de ekosystem som behövs för en frodig gröda.
Mot bakgrund av detta är det därför olyckligt att Linköpings kommun planerar att förstöra värdefull åkermark i Distorp till förmån för industrier och bostäder. I detaljplanen försvaras det med att byggnationen är nära Tekniska verken och är ”avgörande för kommunens framtid”. Begreppet ”avgörande” är dock inte definierat i planen, men uppenbarligen anser man inte att försörjningsmöjligheter och ekologisk miljö innefattas.
Vidare är det synd att man inte försvarar sitt beslut tydligare med varför alternativa områden inte duger (har man ens tittat på alternativ?). I en framtida kris kan denna byggnation tillsammans med andra liknande leda till farliga situationer som är värre än de tomma hyllorna i affären som kunde ses under pandemin. Genom att värna om vår lantbruksmark kan vi stärka både vårt samhälle och vår försörjningsberedskap inför framtiden.